Småbarnspappan Per Hagwall skriver intressant i Newsmill, med anledning av att nya statsrådet Birgitta Ohlsson är gravid, Surt, sa Birgitta om de som lägger sig i hennes familjeliv:
Och naturligtvis är det Birgitta Ohlsson och hennes make [som] skall bestämma om och hur de fördelar arbetet så att hennes karriär inte drabbas.
Men är det bara jag som ser ironin i att en person som vill lagstifta om hur andra föräldrar skall ta hand om sina barn nu blir upprörd när hon själv utsätts för oombedda förnumstiga råd och pekpinnar? Hon är ju sannerligen inte främmande för att lägga sig i hur andra människor skall leva sina liv.
Så sant!
De som lägger sina långa näsor i blöt i andras liv, blir alltid förnärmade när andra gör detsamma om deras egna. Man fnyser åt andras moralism, men skäms inte över sin egen. För mig visar det bara på hur omogen, inkonsekvent och ohållbar sådana personers argumentation är.
(Andra intressanta bloggar om politik, Europa, EU, EU, Birgitta Ohlsson, folkpartiet, Alliansen, regeringen, EU-minister, feminism, jämställdhet, genus, genusforskning, kvinnor, sexism, kön, kvotering)