Ju mer jag hör om den nya rödgröna försvarspolitiken desto mer faller den samman i osammanhängade beståndsdelar. Under utfrågningen av Mona Sahlin (S) på Folk och Försvars rikskonferens nyligen framgick att hon har ambition att behålla mer av svensk tillverkning och utveckling av försvarsmateriel än vad regeringen uttalat.
När sedan Peter Eriksson (MP) och Lars Ohly (V) blir utfrågade framgår att de vill stoppa svensk vapenexport.
Men det går ju inte ihop. Ska det finnas en svensk försvarsindustri, som Sahlin vill påskina att hon är mer mån om än Alliansen, kan man ju inte samtidigt strypa denna industri genom att förbjuda den att sälja det man tillverkar.
Iallafall inte utan att mångdubbla försvarsbudgeten. Men oppositionen vill ju spara mer på försvaret än regeringen.
Så summerar man dessa olika ståndpunkter, befinner de sig på direkt kollisionskurs med varandra. Det är knappast en sammanhängande försvarspolitik som de rödgröna presenterar.
(Andra intressanta bloggar om politik, säkerhetspolitik,försvaret, försvarspolitik, försvarsmakten, Lars Ohly, Peter Eriksson, Mona Sahlin, rödgröna, Folk och Försvar)