Kvällsposten frågar sig på ledarplats vilken nästa krisbransch kan bli, efter teko, varven och bilindustrin, Politiken nästa krisbransch?
Frågan man nu snart måste ställa sig är: ska det bedrivas partipolitik här i landet som det gjort i hundra år? Och hur ska det lösas när ingen verkar vilja betala partiernas verksamhet?
Vi kan förstås fortsätta att höja subventionerna – partistöd, politiska sekreterare och så vidare. Partierna blir delar av den offentliga sektorn. […]
Så kanske man borde tillämpa samma modell på partier som på arbetslösa — bidrag i ett år, sedan får de klara sig själva.
Ja, partierna hade en viktig länkande funktion i demokratins barndom, att skapa band mellan de breda folklagren och makthavarna i riksdagen. Riksdagsledamöterna åkte hem till sina lokalsamhällen och berättade vad som hände i Stockholm, och tog med sig stämningar och opinioner från folkdjupet till riksdagshuset. Genom partierna bildades också blivande politiker i en tid då antalet år i skolan var några korta år.
Nu är det direktkontakten mellan väljare och valda som borde stå i centrum, och då är partier mest i vägen, en sorts grindvakt där de partiaktiva försöker hålla väljarna borta från avgörande beslut om vilka personer som ska bli förtroendevalda.
Personval och makt genom direkt förtroendeyttrande från röstande till kandidater tillhör framtiden.
(Andra intressanta bloggar om politik, Val 2010, valsystem, personval, Alliansen, regeringen)