De så kallade kriminologerna ha som affärsidé att förneka att brottsligheten ökar. Men de står sig fullständigt slätt när sjukvårdspersonal — de som tar hand om de allt fler svårt skadade — säger sanningen så som den ser ut.
Ekot rapporterar om statistik från akutmottagningarna på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg och Södersjukhuset i Stockholm, Misshandel och knivöverfall ökar kraftigt. Till Ekot säger traumakoordinator på Sahlgrenska:
– Det är unga människor som är svårt skadade och utvecklingen har skett ganska snabbt. När man började med detta 2000/2001 var det ovanligt med allvarliga knivstick, men nu är det ju “vardagsmat” för oss. Det sker varje fredag-lördag, någon form av allvarlig skada. Det är en ganska skrämmande utveckling att man numera är van ta hand om de här patienterna, säger Greger Nilsson.
Sedan kan “kriminologerna” på BRÅ sitta med sina rödfärgade glasögon och förneka bäst de vill. Verkligheten kan de inte komma ifrån:
Antalet svårt misshandlade personer har nästan tredubblats på sju år. Både på Södersjukhuset i Stockholm och Sahlgrenska i Göteborg ser man att våldsoffer har fler skador nu jämfört med i början av tjugohundratalet.
När ska politikerna sluta lyssna på de insnöade ideologerna från 1968, och ta kriminaliteten på allvar? Visst, justitieminister Beatrice Ask har lagt fram förslag om skärpta straff, bland annat med den nya brottsrubriceringen “synnerligen grov misshandel”.
Men de som drabbas av brott känner sig fortfarande helt utlämnade. Man uppfattar, med all rätt, att politikerna står på brottslingarnas sida. Det gäller särskilt om man försvarar sig. Då blir det tydligt att etablissemanget försvarar förrövarna, medan man straffar de som blivit attackerade.
1968-mentaliteten, att det är de kriminella som är offer för samhället, lever kvar.
Det är intressant att till och med bland Ekots webbläsare svarar 85 procent att grova brott ska straffas hårdare.
Men en och annan ledarskribent frågar bekymmersamt om hårdare straff minskar brottsligheten. Det hör inte hit. Straff är en fråga om rättvisa mot den drabbade. Här ska man, ta mig tusan, inte anlägga några kollektiva makroperspektiv.
Rättvisan kräver att brottslingen sonas sin skuld. Det är också nödvändigt för att den kriminelle ska kunna komma tillbaka, få en ny chans.
Ett samhälle som inte straffar brott, kommer att tvinga fram blodshämd, det som gäller i primitiva kulturer.
Låt oss slippa det. Låt rättsstaten ta hand om bestraffningen. Men då måste straffen stå i proportion till brotten. Så sker definitivt inte idag. Att mörda en annan människa innebär några månader på ungdomshem. Vilka signaler ger det? Jo, att människors liv inte är något värda.
Det är vad riksdag och regering trummar ut, ivrigt understödda av kriminologerna.
Se mer: Regeringen föreslår hårdare straff, Jurister välkomnar straffskärpning, Skärpta straff signalerar samhällets och alliansens värderingar, “Det finns grader i helvetet”, Straff på lös grund.
(Andra intressanta bloggar om politik, brott, våld, kriminalitet, kriminalpolitik, lag o rätt, polis, kriminologi, fängelse, sjukhus, misshandel, mord, moral, rättsmedvetande)