I förra inlägget framförde jag mina invändningar mot boken “Längtar efter Sverige” av förbundsordföranden i Moderata ungdomsförbundet, Niklas Wykman.
Men helhetsintrycket gör mig ändå glad. För även om jag inte gillar alla Wykmans svar, ställer han rätt frågor. Så som ung politiker höjer han blicken och ser framåt, bortom detaljerade lagförslag, procentandelar och siffror.
Det är ungdomsförbundens huvuduppgift. Och den är extra viktig när moderpartiet sitter i regering och rattar det dagspolitiska. Då är det lätt för partier att tappa fart när det gäller nytänkande och hur de djupare värderingarna ska tolkas i tiden.
Och ansatsen i inledningen av boken tycker jag om. Niklas Wykman berättar att han i studentkorridoren på Lappkärrsberget i Stockholm pratade med kroatiska gäststudenten Marija som undrade om det verkligen är sant att universitetsutbildning är gratis i Sverige. Med reservation för litteratur mm, så svarade Wykman att det stämmer, det är gratis att gå på universitet.
Då kom hennes följdfråga:
— Men varför gör inte alla det då?
Spontaniteten och kritiken i hennes fråga är kontextuell. Den letar inte efter ett svar baserat på mikroekonomiska antaganden om livsinkomst, biologiska fakta om olika begåvningsnivåer eller filosofiska utläggningar om individers olika intressen. […]
Det min nyfunna kroatiska vän nu invände mot var inte det faktum att inte alla kan eller vill bli akademiker, det hon ifrågasatte var hur vi som har så goda förutsättningar kunde vara dumma nog att gå mite om så många chanser.
För en person som fötts under kommunistiskt förtryck och vuxit upp med kriget som vardag är det självklart att gripa efter alla chanser. För ett land som Kroatien är det självklart att vara på väg någonstans. Hennes fråga uppkommer därför i en kulturkrock, mellan dem som är på väg någonstans och vi som är glada över att vara där vi är.
Mitt svar till henne var inte mer avancerat än så. Vi har inga projekt eller visioner, vi har blivit mätta och tillfreds.
Här fångar Wykman något riktigt intressant. Vilken är vår sinnsestämning i landet? Det går bortom kortsiktig partipolitik. Och jag har, som framgår i förra blogginlägget invändningar mot hur Wykman utvecklar sina svar. Men att ta upp denna mer existentiella samhällsdebatt är helt rätt.
Vi behöver spåna mer. Leta svaren, bryta argument och analyser mot varandra. Då kan vi bättre avgöra hur vi också mer kortsiktigt ska agera för att hamna på rimlig kurs in i framtiden.
(Andra intressanta bloggar om politik, MUF, Moderaterna, Niklas Wykman, recension, Alliansen, regeringen, framtiden, debatt, idédebatt, ideologi)