Politiker är maktmänniskor

På Aftonbladets ledarsida ondgör man sig över att statsminister Fredrik Reinfeldt och andra ministrar inte alltid ställer upp på debatt när oppositionen så önskar, Vägra spela Reinfeldts spel:

Sedan valet 2006 har regeringens ministrar ofta vägrat debattera med oppositionen. […] Inga debatter eller studiosamtal med Sahlin, Östros, Bodström eller någon av de andra företrädarna för den röd-gröna alliansen. Och massmedierna har gått med på kraven

Men den nuvarande regeringen använder inte sin maktposition på något annat sätt än tidigare socialdemokratiska regeringar, eller några regeringar i den demokratiska världen. De som sitter i regeringen kan till viss del kontrollera nyhetsflödet, vilket ju utmärkt demonstrerades i amerikanska TV-serien ”Vita huset”.
Och i Storbritannien krävdes det en intensiv mediekampanj för att premiärminister Gordon Brown (Labour) skulle lova att överhuvudtaget ställa upp i en TV-sänd partiledardebatt före valet som ska hållas senast i maj. Det tillhör inte vanligheterna att en brittisk premiärminister hjälper fram oppositionen i speciella TV-arrangemang. De har fått nöja sig med att ställa frågor i parlamentet.
Så det är inte lite hyckleri när Aftonbladet utmålar Alliansen som något särfall. Det följer tvärtom praxis.
Men en anledning till att jag lämnade partipolitiken var just att makt och prestige är så starka drivkrafter i den. Jag älskar politisk debatt, att vrida och vända på budskap, att testa nya argument, att försöka formulera analyser som förklarar vår samtid. Och kontrastera allt detta mot tidlösa värderingar. Hur ska de uttolkas i de ständiga samhällsförändringar vi upplever?
Jag vill alltså ha en öppen debatt i sak — inte om person. Men jag upplever att makt, och därmed makt över andra, är det som driver de flesta som håller på med partipolitik. Och det tycker jag är trist.
Så visst har Aftonbladet rätt i sak, mer av debatt behövs. Men när man angriper regeringen som skurken i dramat spelar man just det maktspel i händerna som hindrar att sådana öppna debatter kommer till stånd. Aftonbladet reducerar det som kunde blivit en seriös diskussion om debattklimat till billig pajkastning. Och därmed illustrerar man varför Reinfeldt agerar som alla andra statsministerar.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , )