När Aftonbladets löpsedel och vänsteroppositionen lägger skulden för Saabs nedläggning på regeringen kan man bara sucka åt dumheterna. Staten kan inte driva krisföretag — försöken att rädda tekoindustrin och varven borde vara avskräckande läxor i hur skattemiljarder kan brännas upp till ingen nytta.
Men även borgerliga medier har tappat framtidsblicken och faller in i dysterkvistarnas uppgivenhet om att allt är elände. Även de som trots allt förstår att det finns en framtid efter Saab, känner att de måste göra det i moll, i negativa termer. Som Östgöta Correspondenten i ledaren, Nya företag behövs efter Saab:
Man kan däremot kritisera regeringen för att inte ha gjort tillräckligt för att göra Sverige till ett bättre nyföretagarland. Ett mer gynnsamt företagsklimat hade varit en stor tillgång när det nu gäller att ta tillvara kompetensen hos dem som förlorar jobbet och se till att den högteknologiska kunskap som finns inom Saab kommer regionen till del även i framtiden.
Vaddå ”hade”? Är undergången här? Tar allt slut nu?
Det är ju i kris man har möjlighet att göra nytt. Att öppna andra dörrar.
Och när ingenjörskunskaperna nu är av samma höga kvalitet i Kina och snart i hela Asien som i Sverige, samtidigt som civilingenjörerna där har en bråkdel i lön, är det självklart att i stort sätt all verkstadsindustri kommer att flytta till Asien.
Vi måste fortsätta att konkurrera genom innovationer, nya aplikationer, nya tillämpningar. Inte genom att tillverka stora serier. Och uppfinningsrikedomen finns inte i stora företag. Den flödar i mindre företag. Det är innan tjänster och produkter är så etablerade att de tillverkas i stora serier som Sverige har en chans att bibehålla sin konkurrenskraft och upprätthålla välståndet.
Det kräver ett Sverige slår om från en näringspolitik och ekonomisk politik som sedan 1930-talet gynnat storföretagen, till en politik som skapar bästa tänkbara förutsättningar för mindre och växande företag.
Här är Sverige ett helvete. Det är visserligen lätt att starta företag i Sverige. Men samtidigt är hindren enormt stora för svenska företag att växa, internationellt sett. Den lagstiftning som dimper ner när arbetskraften växer är ogenomtränglig för en entreprenör som sysslar med flexibla och föränderliga processer.
Därför flyr alla goda idéer som utvecklas i Sverige till utlandet när de ska omsättas till produktion som ger jobb. Här ett exempel ur Ny Teknik, Bye, bye svensk spetsteknik.
Jag anser att denna flykt av nya idéer är betydligt värre än att gammal teknik läggs ner.
Saab borde bli startskottet för en total kursomläggning av industripolitiken, som det kallades förr. Växande mindre företag borde stå i fokus. Dagens Industri har länge kallat dem gaseller, Varför utser DI Gasellföretag?
Regeringen borde släppa lös näringsministern i att lägga fram åtgärder som underlättar företagsklimatet för dessa nya och växande företag.
Om så sker kan det till och med visa sig att nedläggningen av Saab hade en god effekt på Sverige: vi började förstå att man inte ska klamra sig fast vid gamla förlustföretag, utan satsa framåt, satsa på ny teknik, nya lösningar. Och att staten ska hålla tassarna borta och inte förstöra utvecklingspotentialen för dessa, så att de flyr landet.
Alliansen kan offensivt satsa framåt, och låta oppositionen gnälla över att det inte förblir som det alltid varit. Då finns alla chanser att regeringen i väljarnas ögon begriper framtiden, medan rödgröna sitter i sandlådan och bråkar om vems fel det var att det gamla inte höll.
Se mer: AB, DN1, 2, 3 (Andra intressanta bloggar om bilindustri, Saab, Trollhättan, politik, Val 2010, Maud Olofsson, näringsliv, Alliansen, regeringen, Centerpartiet, näringspolitik, företagarna, skatter, ekonomi, företagande, entreprenörskap, företagandets villkor, innovation, ny teknik, tillväxt)