Oppositionen är tomhänt

Den larviga jakten på syndabockar efter nedläggningsbeslutet för Saab går vidare. Hur korkad får svensk samhällsdebatt bli? Saab har gått med förlust i mer än 10 år. Att ett sådant företag hänger löst när lågkonjunkturen slår till är knappast förvånande.
I Vestmanlands Läns Tidning konstaterar också i dagens ledare:

Lyssnar man med Miljöpartiets språkrör, Peter Eriksson, [så menar han att] nedläggningen är ett stort misslyckande för regeringen […] GM har letat en ny ägare till Saab under snart ett års tid utan att lyckas. Exakt hur regeringen och näringsminister Maud Olofsson skulle ha klarat av den uppgiften bättre förklarar inte Eriksson. Om nu Saab var ett sådant kap, var har alla seriösa spekulanter hållit hus under den här tiden?
Oppositionen har inte heller lyckats leverera några tydliga förslag om Saabs framtid. Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin har svajat fram och tillbaka i frågan om statligt ägande av Saab.

Ja, är det någon som velat, uppträtt förvirrat och hysteriskt så är det oppositionspartierna. Och borde inte miljöpartisterna jubla över bildöden? Jag tror att de faktiskt gör det, men visar inte upp det i medierna — det skulle ju inte se bra ut.
Maud Olofssons och regeringens linje har varit konsekvent: man kastar inte många skattemiljarder i ett svart hål, dvs ägande i en förlustdrivande bilindustri, men är beredd att understödja nysatsningar från seriösa aktörer som är villiga att ta risker.
Det viktiga nu är att se framåt. Och VLT formulerar det väl i ledaren:

Kompetensen ligger inte hos företaget, utan hos de anställda och de styrande i Trollhättan påpekar att stan har klarat av kriser förut och lyckats resa sig – till och med utan statliga stödpaket.

Att spilla energi på att bråka om vems felet är att Saab till slut faller är inte bara meningslöst, det är skadligt eftersom all energi behövs för att satsa framåt.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , )

Rulla till toppen