Svenska Dagbladets huvudledare slår huvudet på spiken när man idag kommenterar regeringens arbete med grundlagspropositionen, där flera goda förslag finns. Men på en punkt får man underkänt: väljarna ska fortfarande begränsas i rätten att utse kandidater. Personvalet blir fortsatt inskränkt genom en 5%-spärr. Om det skriver tidningen i Politikerfacken måste dela med sig av makten:
Partierna må en gång i tiden ha varit breda folkrörelser, men numera har de smält ihop till en blandning av kampanjorganisationer och fackföreningar för politiker. Det är inte rimligt att dessa ensamma ska kunna bestämma vilka som företräder oss.
Helt rätt. När partierna hade hundratusentals medlemmar kunde man nominera inom denna krets, eftersom partiernas medlemskår avspeglade väljarkåren.
Idag gör inte partierna det.
Att se partierna som fackföreningar för politiker är att hårddra, men ger en utmärkt illustration på partiernas begränsningar och oförmåga att avspegla valmanskåren i den egna medlemsskaran.
Partierna ska naturligtvis ha rätten att avgöra vilka som får kandidera för partiet. Men sedan måste det vara upp till väljarna att bestämma vilka personer som väljs in till riksdag och kommun.
Partierna kan behålla en hel del makt genom att begränsa antalet namn som står på valsedlarna. Och det tycker jag man ska göra. Det är larvigt att ha namn på personer som inte alls tar kandidaturen på allvar. De många namnen är en chimär som bara försvårar för väljarna att välja kandidat.
Intensiva personvalskampanj av några riktigt engagerade kandidater i varje parti skulle kunna vitalisera valrörelserna.
Denna aspekt beaktad, borde inte regeringen och Miljöpartiet ha några problem att komma överens om att helt slopa spärrarna för personvalet.
(Andra intressanta bloggar om politik, personval, demokrati, grundlagsutredning, valrörelse, riksdagen, valsedlar, riksdagsval, vallagen, kandidater, partier)