Storbritannien utsåg ny arméchef i augusti. Och general Sir David Richards har redan talat mer klarspråk om Afghanistan än de flesta i Sverige och Europa.
I ett tal vid Londons Chatham House i september, refererat av AP, varnade Richards för att misslyckande i landet ”kommer att skapa en starkt berusande effekt på extremister i hela världen om de uppfattar sig ha besegrat USA och Nato, den mäktigaste militära alliansen i historien”.
Vid ett seminarium hos tankesmedjan Policy Exchange i London sa han, ”Talibanerna har utökat sin styrka och inflytande, särskilt i platser som saknar afghanska säkerhetsstyrkor.”
I dag ger han sin första längre intervju. I Sunday Telegraph efterlyser han beslut om fler trupper till Afghanistan, General Sir David Richards: ’We can’t afford to lose the war in Afghanistan’:
— Med fler trupper uppnås större säkerhet och risken för våra egna soldater minskar. Men folk säger: ’fler trupper betyder väl fler dödade och sårade?’ Absolut inte. Fler trupper som utplaceras taktiskt kommer att betyda färre skadade och döda.
Samtidigt understryker Richards att det inte finns några snabba lösningar i Afghanistan:
Han säger att västvärlden borde planera för ett ”långt och djupt” engagemang i landet, ett som kan vara i 40 år. Han anser också att striderna kommer att fortsätta åtminstone tre till fem år, och detsamma gäller ”trumslagen för de döda”. Men det är en börda som armén är beredd att bära. […]
— Fler soldater kommer att dödas — vi vet det eftersom detta är vårt yrke. Medan varje soldat som går ut i krig hoppas och förväntar sig att det inte blir han, vet han att det ändå kan bli så.
— Medan civila väljer mindre farliga yrken, vet vi att död och skador inte kan uteslutas. Vi gick in i det militära med vetskap om att vi måste förbereda oss på att offra våra liv för nationen. Så det är inte en lika stor sak för oss.
Äntligen!
Krig är krig och med krig följer död. Jag är så trött på alla PK-mjukisar som talar om humanitärt stöd för Afghanistan, men omedelbart springer och gömmer sig när det visar sig att den humanitära hjälpen bara kan komma fram om man först med våld besegrar allt bättre beväpnade våldsverkare, fundamentalister och terrorister.
Bristen i Irakkriget och inledningen av Afghanistankriget var att politiker tonade ner uppoffringarna som krig medför. På Balkan hade kriget, för väst, visat sig bli relativt enkelt och utan många sårade och döda. Det fanna förhoppningar om att kommande krig, med precisionsbomber och nya teknik, skulle bli mindre blodiga.
Att ha sådana förhoppningar är fullständigt naturligt och logiskt. Men man kan inte räkna med det. Mentalt måste befolkningen i Europa och Amerika förstå att krig inte är en barnlek, utan på blodigt allvar.
Därför måste samtidigt motiven för krig förklaras. Är de värda detta höga pris?
Här ger Richards också det tydliga svar vi tycks ha så svårt att ta in i väst. Om vi inte nu tar striden med fundamentalisterna som vill krossa västvärldens frihet, kommer de att flytta fram sina positioner, rusta upp och kanske, genom att ta över Pakistan, nå tillgång till kärnvapen i deras fortsatta kamp för att förgöra väst. Richards säger:
— Talibaner och al-Qaida vet att konflikten inte kommer att förloras i Afghanistan, den kommer att förloras i England, Amerika och Frankrike, och deras taktik är avsedd att bemöta den svagheten. Om vi tittar på de geopolitiska konsekvenserna av misslyckande, finns de inte bara i det korta perspektivet på gatorna i England. Om talibaner och al-Qaida tror att de har besegrat oss, vad händer då? Skulle de nöja sig med Afghanistan?, frågar Richards
Han pekar på Pakistan, med dess kärnvapenkapacitet, som ett ”lockande mål” och ”fruktansvärt scenario”: ”Även om bara en liten del av dessa vapen hamnar i fiendens händer, kommer de att använda dem.”
Där har Tage G Petersson (S) och andra kritiker av Afghanistaninsatsen sitt svar på frågan varför Sverige är där: Vi som inte vill ha ett kärnvapenkrig agerar. Nu!
(Andra intressanta bloggar om politik, Afghanistan, fundamentalism, islamism, terrorism, säkerhetspolitik, försvaret, försvarspolitik, försvarsmakten, Storbritannien, Nato, soldater, frihet, demokrati, bistånd, mänskliga rättigheter)