Svenska Dagbladets ledarredaktion har läst medlemmarnas motioner inför på S-kongressen, Mona Sahlins fotfolk sparkar henne åt vänster:
Att döma av motionerna till den är Mona Sahlins förnyelse inte särskilt förankrad. Det kan tvinga henne i armarna på Lars Ohly.
[O]m partiet visar splittring är Sahlins mandat för förnyelsepolitiken svagt. Då löper hon risk att se sina egna förslag underminerade av de egna. Det påverkar både den egna politiken och hur samarbetet med andra ser ut. I förhandlingarna med koalitionskamraterna kan Vänsterpartiet och Miljöpartiet komma ut betydligt starkare om de kan visa på att partiet ligger närmare dem än den förhandlingsposition Sahlin intagit.För alla som vill se ett förnyat parti, som kliver bort från bruksmentalitet och betongsosseri och in i samtiden, är det illavarslande att läsa motionerna till kongressen.
En förklaring till den borgerliga Alliansens framgångar är att de fyra partierna såg förtjänsten med att de flyttade sig närmare varandra. Moderaternas förnyelse underlättades av Allianssamarbetet.
För de rödgröna gäller motsatsen. Socialdemokraternas förnyelse borde handla om hur de ska kunna locka mittenväljare tillbaka till partiet. Men samarbetet med Vänsterpartiet lägger krokben för den förnyelsen.
Istället för breddning innebär rödgrönt samarbete en dynamik som drar åt vänster. Socialdemokraterna framgångar sedan Per Albin Hansson har till stor del berott på att man lyckas dölja de mer dogmatiska dragen i partiet och bland gräsrötterna. Återigen, det rödgröna samarbetets dynamik lyfter upp och lyfter fram dogmatismen i ljuset. Det blir inte längre fult att tala om hur höginkomsttagare ska bestraffas, hur företagare ska motarbetas, ekonomin socialiseras och politiken ta makten.
Det är att man lyckats dölja denna dogmatism som givit valsegrar. Nu tycks det bli allt svårare. Vänsterfalangen i S får ny energi av samarbetet med V.
(Andra intressanta bloggar om politik, Val 2010, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Mona Sahlin, rödgröna)