Det pratas mycket om regeringens statsbudget, men det sägs väldigt lite. Jag letar efter intressanta analyser och perspektiv, men de är svåra att hitta. En finner jag dock i Barometern idag, Staten måste spara – stoppa rundgången:
Nu är det emellertid inte bank- och företagsstöd som i dag kritiseras av vänsterkoalitionen, utan skattesänkningar för vanliga människor. Uppenbarligen anser Tomas Östros med flera att det går an att bankdirektörer får lättnader, men inte att sjukvårdsbiträden eller kassörskor får det. En uppriktigt sagt lite underlig tanke från den sida som berömmer sig av att värna de svaga. […]
Sänkningarna blir enbart hållbara om staten också sparar. […] Det område som måste granskas tydligare än nu är socialförsäkringar av skilda slag. ”Rundgång” kallade en gång Gösta Bohman det faktum att många bidragssystem främst gynnar samma medelklass som också betalar det mesta av skatten. Det är lika viktigt att få stopp på den rundgången nu som det var för tjugo år sedan.
Ett led i detta är att vanliga människors sparande ökar markant, så att deras ekonomiska trygghet säkras. Ett annat att de borgerliga partierna åter vågar tala om rundgång.
Jag kommer att tänka på mitt möte med Nya Zeelands förre finansminister Roger Douglas (Labour) som på 1980-talet med stor kraft reformerade offentliga sektorn där. Han sa med brutal rakhet: Varje dollar vi tar in i skatt ger mindre än en dollar tillbaka till medborgarna. Därför måste staten göra bättre, men också göra mindre. Då får människor ut mer av sina pengar.
I och för sig hade ju också en svensk socialdemokrat uttryckt något liknande: Gustaf Möller sa att varje skattekrona som används ineffektivt är som att stjäla från de fattiga. Douglas la nu till att om staten inte kan bli effektiv, är det bättre att människor får behålla sina pengar.
Vi skulle behöva diskutera mer kring kostnaderna för att ta in en stor del av människors inkomster i skatt, för att genast betala ut dem igen till samma människor. Rundgången kostar enorma summor. Bättre då om människor får behålla mer, spara och skapa sig en egen trygghet i form av sparkapital.
Varför har partipolitiker så svårt att diskutera i dessa termer?
(Andra intressanta bloggar om politik, ekonomi, budget, skatter, Alliansen, regeringen, moral, trygghet, frihet, sparande, välfärd, tillväxt)