Irving Kristol, mannen som satte neo före konservativ

Irving Kristol dog i fredags. Han var en viktig röst i det perspektiv som kallas det neokonservativa. Johan Wennström skriver i Svenska Dagbladet, Neokonservatismens ”gudfader” är död:

Irakkriget är på många sätt en produkt av neokonservativt tänkande, dess kompromisslösa inställning till demokratins värde och viljan att slåss på de platser i världen där den undertrycks till förmån för terror och diktatur.
Men en sådan, förvisso välvillig, attityd riskerar att göra en blind för de långsiktiga konsekvenserna och kan därmed leda till förhastade beslut. Samtidigt följs den hållningen av en moralisk kompass som alltid pekar i en frihetlig och demokratisk riktning.

Jag har tidigare kritiserat Wennströms beskrivning av neokonservatismen, men här gör han en sammanfattning som är korrekt. Om neokonservativa är ”blinda” för möjliga konsekvenser av aktiv handling (vilket inte går att förneka), så är realpolitiska pragmatiker ”blinda” för konsekvenserna av att inte göra något. Även feg passivitet har konsekvenser. Ofta långt värre än handling.
I Iraks fall: fler irakier dödades per månad under Saddam Husseins långa maktinnehav, än under de månader som gått efter hans störtande 2003. Blodbadet i Irak har avsevärt minskat tack vare Irakkriget.
Att blunda för detta, är ett brott. Att underskatta problem med att åstadkomma förändring i frihetlig riktning är något annat.
Andra som skriver om Irving Kristol till minne: Wall Street Journal i Irving Kristol – The man who put ’neo’ into conservatism, Washington Post i Editor Was Godfather Of Neoconservativism, New York Times i Irving Kristol, Godfather of Modern Conservatism, Dies at 89, Forbes i Irving Kristol, 1920-2009, City Journal i Irving Kristol, humanist, institution-builder and friend, Washington Times i Political writer Irving Kristol dies at 89, Charles Murray i A Godson’s Reflection och Christopher Hitchens i Farewell to the Godfather.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , )