Kartläggningar av hur politiker lever upp till sina vallöften diskuteras av Kristianstadsbladet i ledaren, Håller vad de lovar:
Det forskningen visar är att politikerna är pålitligare än vad många föreställer sig. […] Bilden av partierna som pålitliga går på tvärs med en utbredd uppfattning om att politikerna inte håller löften. Den kan dels förklaras av att många väljare bygger in egna förväntningar i budskapen i stället för att ta till sig de konkreta löftena, dels av att det finns en tendens att generalisera: om så bara ett löfte bland många inte uppfylls så raseras förtroendet som helhet.
Det här är en intressant och viktig diskussion. Men jag tycker tre viktiga aspekter saknas här, i jakten på svaret till varför politikernas förtroende sjunker.
1) I grunden finns från alla politiker ett outtalat löfte om att styra med kompetens. Och det är något mycket svårt sedan politikerna lagt sig under en så stor del av ekonomi och samhälle. Att styra en så stora, så många och så diversifierade system är i det närmaste omöjligt.
Det anser jag vara huvudförklaringen till att politiker förr hade betydligt högre anseende och förtroende. De hade ett mycket mindre fögderi att bestämma över, och kunde då koncentrera sig på det. Och lämna makten över mycket annat till dem som kan bestämma bättre: medborgarna själva!
2) I marknadsföring av produkter och tjänster ägnar sig olika aktörer åt att framhäva sin egen produkt, inte att lägga energi på att snacka skit om konkurrenterna. I politik har på senare årtionden allt större energi lagts på att kasta skit på motståndarna, hellre än att lyfta fram det egna. Det innebär naturligtvis att en negativ attityd till politiker får fäste.
Jag tror alla parter skulle tjäna på att tala mer om vad de själva vill — gärna i analytiska, filosofiska termer — än om motståndarna. Visst, kortsiktigt är vinsten på att få in en fullträff stor, inte minst för det egna självförtroendet. Men varför inte överlåta den sortens kommentarer till andra än de som är direkt partipolitiskt engagerade?
3) Att partierna blivit bättre på att infria givna löften beror till stor del på att man lärt sig hur man lovar utan att lova. Retoriken har blivit skickligare. Men det betyder att intrycket hos väljarna är att politiker har lovat mer än de faktiskt och konkret har gjort. Och då uppfattar väljarna det som svek, även om det formellt kanske inte är det. Men det som räknas i politik är vad väljare uppfattar, känner och tycker, inte vad som faktiskt har hänt.
Också här tror jag vägen till ökat förtroende ligger i att tala mer värderingar, om inriktning, istället för konkreta löften. Det är svårt, men en utmaning som oftare borde antas än idag.
(Andra intressanta bloggar om politik, Val 2010, rödgröna, vallöften, Alliansen, regeringen, )