I morgon ska Arbetsdomstolen göra ett tillfälligt ställningstagande i ett principiellt intressant mål. Några polismän som länge varit politiskt aktiva, som bland annat ledamot i kommunal socialnämnd, har fått order om att avsäga sig sina uppdrag, rapporterar radions ekoredaktion i Poliser får inte engagera sig politiskt:
Arbetsgivarverket ställer sig på Polismyndighetens sida och anser att det kan finnas en intressekonflikt mellan polisens rapporteringsskyldighet och socialnämndens sekretess.
Men Polisförbundet menar att det är en grundlagsskyddad rättighet att engagera sig politiskt och har tagit frågan till Arbetsdomstolen.
– För oss är det viktigt att poliser kan engagera sig i politiken. Grundlagen ska gälla alla medborgare. Den enskilde måste själv kunna ha en hög integritet och kunna skilja på uppdragen, säger Lars Bergman, andre vice ordförande för Polisförbundet.
Jag tycker att det är riktigt att inga statligt eller kommunalt anställda ska få vara politiskt valda. Så var det också en gång i tiden. Att vara anställd och, i egenskap av politiskt vald, samtidigt arbetsgivare är fel. Offentligt anställda har redan stort inflytande genom sina enorma myndigheter och regelverk.
De politiska uppdragen bör besättas av personer som inte står i beroendeställning till det offentliga.
Det är naturligtvis att hårddra en principiell ståndpunkt, men den förtjänar att diskuteras. Om polistjänstemän inte får engagera sig i politiska uppdrag, ska naturligtvis inte skattemyndighetens eller andra myndigheters tjänstemän heller göra det.
Därför är min gissning att Arbetsdomstolen låter poliserna fortsätta att vara politiker parallellt.
(Andra intressanta bloggar om politik, juridik, staten, integritet, samhälle, demokrati, rättssäkerhet, Polisen)