Oxford vill utöka laglig fildelning i biblioteksskatterna

Skyttegravarna är djupt grävda mellan de som försvarar all fildelning, också sådan som innebär att författare, låtskrivare och skådespelare blir utan lön för mödan av deras arbete, och det politiska etablissemanget som inte bara försvarar upphovsrätten utan strävat efter att förlänga tiden för upphovsrätten så att andra än de kreativt skapande personerna ska kunna tjäna pengar på deras arbete.
Båda sidor måste krypa upp ur sina gyttjiga skyttegravar.
Ett kreativt arbete för att finna nya vägar för laglig fildelning beskrivs i DN-Kultur, ”Oxford positiv till Google” (ej online). Google har ju länge arbetat för att kunna erbjuda sökning i böcker. Hur hanterar man upphovsrättsfrågan här?

Projektet, Google Book Search, har varit — och är fortfarande i vissa delar av världen — kontroversiellt. Google stämdes för fyra år sendan av det amerikanska författarförbundet och publicistförbundet för ”massivt intrång i copyright”.
Men i höstas träffades en uppgörelse och stämningen drogs tillbaka.
I Europa har Google dock gått vidare med att i samarbete med stora bibliotek, som [Oxfords universitetsbibliotek] Bodleian, skanna in en del av samlingarna. Google erbjuder därefter, genom sin sökmotor, en närmast oöverträffad möjlighet för läsare att hitta böcker de inte ens visste fanns.

Ja, dessa sökmöjligheter är något alldeles underbart för oss som är nyfikna och vill veta mer eller söker referenser och uppslag. Men denna oerhörda effektivitetsvinst för den mänskliga hjärnan att elektroniskt kunna söka igenom allt större del av de samlade mänskliga kunskaperna får inte gå ut över dem som gav tankarna dess upphov. Det är därför jag aldrig stått på den laglösa fildelningens sida.
Det handlar istället om att underlätta för fildelning på laglig väg. I artikeln nämns ett sådant problem som enkelt borde få sin lagliga lösning:

Universitetsbiblioteket i Harvard i USA drog sig ur den del av projektet som handlade om att skanna in böcker där rättigheterna var kvar. För [Oxford] är konflikten frustrerande. Biblioteket har 11 miljoner böcker och många av dessa är ”föräldralösa”, som [bibliotekschefen] Ovenden kallar dem. Det går inte att bevisa att böckerna inte är skyddade av copyright och därför törs han inte låta skanna dem.
— Så som vi tolkar lagen vore det olagligt för oss att göra det, säger han.
Och han tycker att lagstiftarna i Europa inte tar sig an problemet med tillräckligt allvar.
— Fokus för dem är att skydda de existerande rättigheterna för författare och förläggare, och det är rätt säger han. Men vi har 100.000-tals böcker som finns i en gråzon. Och där borde vi få ha dem på Google, tillägger han.

Här borde det politiska etablissemanget krypa upp ur sin skyttegrav och liberalisera lagstiftningen. Jag tycker upphovsrätten ska vara oinskränkt lika länge som patent gäller, alltså 20 år. Därefter borde en avtrappning av upphovsrätten ske. Men istället har politikerna förlängt den från 50 till 70 år efter upphovsmannens död.
Denna ovilja att diskutera upphovsrätt i den digitala tidseran underblåser de olagliga strömningarna.
Jag hoppas att kloka personer på båda sidor snart kan sätta sig ner och utforma förslag som desarmerar de värsta motsättningarna. Det borde skett för länge sedan.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , )