The Daily Show driver med USA:s finansminiter Timothy Geithner, som inte lyckas sälja sitt eget hus:
— Är det inte som att anlita en personlig tränare som är otroligt överviktig?
| The Daily Show With Jon Stewart | Mon – Thurs 11p / 10c | |||
| Home Crisis Investigation | ||||
|
||||
Tipstack: Wille Faler
(Andra intressanta bloggar om USA, humor, satir, bostadsmarknaden, ekonomi)
Det är så tröttsamt att höra svenska medier i oändlighet upprepa att det skulle vara en simmande amerikans fel att den burmesiske människorättskämpen Aung San Suu Kyi ännu en gång är åtalad.
Hur korkad får man bli? Suu Kyi har suttit i husarrest i nästan 14 av de senaste 20 åren.
Det är ett politiskt åtal. Hade det inte varit en simmande besökaren, hade man hittat på något annat.
Detta är ingen rättsprocess. Det är en politisk charad!
När svenska medier gång på gång upprepar regimens “skäl” för åtal, agerar man som den burmesiska regimens propagandaorgan.
Det är som att svenska medier godkänner husarrest för oppositionspolitiker som legitim bestraffning. På något sätt blir det inte regimen som gör fel, utan Suu Kyi och hennes gäst.
Varför förmedlar svenska medier burmaregimens bild? Varför godtar man deras propaganda?
En seriös rapportering skulle naturligtvis fokuserat på att regimen än en gång är i färd med att hindra en folklig ledare från att verka fritt. DET är nyheten! Regimen vill lägga fler år till de 14 som Suu Kyi suttit isolerad.
Senaste exemplen på nyttiga idioter i medierna: Vestmanlands Läns Tidning, TV4, SVT, Dagens Nyheter.
(Andra intressanta bloggar om media, medier, mediekritik, journalistik, Burma, Aung San Suu Kyi)
Dagens citat:
“Men visst, kan Al Gore få Nobels Fredspris kan nog Michael Jackson också få det.”
Rola Brentlin, i VästerviksTidningen, ledarsticket Fredskämpe?
(Andra intressanta bloggar om Nobel, fredspriset, Nobels fredspris, Michael Jackson, Al Gore)
Aftonbladet rapporterar på plats i Afghanistan, Kämpar för fred:
I går hände det igen: En svensk patrull attackerades av rebellerna här i norra Afghanistan – och besvarade elden. Ingen skadades den här gången. Men bara den senaste veckan har svenska soldater dödat sex afghanska motståndsmän.
– Vårt uppdrag är att stödja den afghanska befolkningen och det gör vi genom att hjälpa den afghanska militären och polisen så att de kan skapa säkerhet, säger Jerker Persson, stabschef i Mazar-e-Sharif.
Striderna trappas upp. Och kravet från vänster växer: Sverige ska fegt, och med svansen mellan benen, fly slagfältet och lämna afganska folket i sticket.
Jag känner bara förakt inför den ståndpunken.
De rödgröna försvarar sig med att de “istället” vill satsa på civilt bistånd. Vilken lögn! Utan soldater som garanterar säkerheten fungerar ingen biståndsinsats. Att de ändå säger så beror antingen på totalt oförstånd eller en vilja att medvetet vilseleda väljarna.
Tack och lov visar flera opinionsmätningar, och nu också Aftonbladets webbfråga, att vänstern inte har stöd i svensk opinion. En kraftig majoritet är emot ett fegt svenskt tillbakadragande.
(Andra intressanta bloggar om politik, Afghanistan, fundamentalism, islamism, terrorism, säkerhetspolitik, försvaret, försvarspolitik, försvarsmakten, svenska soldater, soldater, frihet, demokrati, bistånd, mänskliga rättigheter)
