Kultur och idrott för viktiga för att vara politiska lekstugor

Barometerns chefredaktör Per Dahl har i sommar kompletterat sin ledarspalt med korta verbala inlägg i videoformat.
I senaste videoklippet (2 min)  förklarar han varför det blivit så skarp debatt om Timbro-rapporten som visar att kommunerna lägger skattemedel på idrott och kultur samtidigt som man sparkar personal i skolor och på vårdhem.
Se videon: Heta ord om kommunal kultur.
Per Dahl säger bl a:

— Det som gör att kommunpolitiker drivs till att ägna sig åt satsningar på idrottsarenor och turism är att man vill spela en roll i vanliga människors liv. Kommunen ska betyda någonting, inte bara för utsatta grupper, socialhjälpstagare, inte bara för små barn och väldigt gamla människor. Det är därför reaktionerna blir så skarpa …
— Hur bra Idergards förslag än är, kommer de att vara som att stryka en katt mothårs. Han vill ta ifrån kommunpolitikerna deras sista lilla frihetsglipa. Jag önskar honom lycka till med det.

Ja, det är nog här skon klämmer. Politikerna vill behålla makten över folkets vardag. Därför tar man ut skatt med tvång, och sedan bestämmer politikerna över det roliga.
Alternativet är naturligtvis att medborgarna får behålla mer av sina inkomster och kan satsa på idrott, föreningsliv och kultur genom frivillig samverkan och medborgarintitiativ.
Därför är det ynkligt att läsa så kallat liberala tidningar som Göteborgs-Posten och Sydsvenskan försvarar en fortsatt socialistisk princip för hur dessa verksamheter ska utövas. Det är närmast stalinistisk indoktrinering när dessa ledarredaktioner utgår ifrån att bara stat och kommun med tvång kan organisera kultur och fritid.
Tvärtom skulle ju en liberalisering här kunna vara startskottet för nya folkrörelser som med frivilliga medel bygger upp och driver samhällesgemenskapen framåt på dessa områden där kreativitet, engagemang och solidaritet är så viktiga.
När ska vi svenskar sluta vara så in i helv-te socialistiska i vår mentalitet och tänkande?!
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , )