För idag ett år sedan rullade ryska stridsvagnar in över den internationellt erkända gränsen till Georgien, samtidigt som världen satt framför TV:n och såg OS-invigningen i Peking. Efter fem dagars strider skrevs ett fredsavtal med hjälp av EU.
Ryssland har sedan dess brutit mot både fredsavtal och tidigare överenskommelser. Och nu ökar spänningen igen. På ryska mediers hemsidor ställs webbfråga om läsarna tror att det blir krig med Georgien i augusti i år också, skriver UD-medarbetaren Diana Janse i ”Under strecket” i Svenska Dagbladet, Oroligt år efter den ryska invasionen. Hon fortsätter:
Ett år efter kriget betraktar nog det officiella Ryssland invasionen som ett lyckokast. Moskva har uppnått så gott som samtliga sina mål, och det till ett lågt politiskt pris.
För det första har Ryssland etablerat territoriell kontroll över [de georgiska provinserna] Sydossetioen och Abkhazien. Ryssland drog aldrig tillbaka sina trupper till de positioner de hade innan striderna började och uppfyllde därmed heller aldrig sina åtaganden enligt den av EU framförhandlade sexpunktsplanen. [Att] ryska trupper finns förskansade 40 minuter från den georgiska huvudstaden Tbilisi torde ge dålig nattsömn hos många av dess medborgare.
Det är skamligt att EU inte ställer krav på Ryssland att uppfylla fredsavtalet. EU lägger sig platt. EU visar att man är så fegt som ledarna i Ryssland, Kina, Iran och bland andra totalitära regimer föraktfullt antar.
Diana Janse modererar också kritik som riktats mot Georgien och dess president:
I stormen av kritik är det lätt att glömma allt som president Saakashvili har åstadkommit. Det är under hans ledning som Georgien på några få år gått från ”faild state” till ett land stadd i snabb utveckling. Den hunger efter reformer och närmande till väst och liberala, demokratiska ideal som Saakashvilis Georgein har visat upp matchas inte av något annat land på det postsovjetiska området. Det är sällan Georgien får det erkännandet.
Under president George W Bush fanns en glasklar policy om att stödja frihetliga och demokratiska krafter runt om i världen. Frågan är om USA under Barack Obama bryr sig om små länder som Georgien när man vill ha goda relationer till Moskva. I München 1938 sålde väst ut den enda kvarvarande demokratin i central-Europa, Tjeckoslovakien. Ska Obama och EU göra detsamma med Georgien nu?
Janse konstaterar:
Nu mer än någonsin behöver Georgien EU:s och USA:s stöd att gå vidare. Om Moskva till syvende och sist avstår från ännu ett krig i Kaukasus är det förmodligen inte för att västvärldens protester för ett år sedan avskräcker.
Väst måste agera starkare om vårt fria statsskick ska ha en framtid i en värld där diktaturerna blir allt starkare och allt mer ambitiösa och expansiva i internationell politik.
(Andra intressanta bloggar om politik, säkerhetspolitik, utrikespolitik, UD, försvaret, försvarspolitik, försvarsmakten, Georgien, Ryssland, EU, EU, Obama, USA, MR, frihet, demokrati)