Expressen summerar i dagens ledare, Stöd våra trupper:
Valet i morgon kommer att kantas av konstigheter och innebär inte att Afghanistan har blivit en fungerande demokrati. Men det är litet ett steg på den mödosamma vägen mot frihet. Ett steg som är möjligt genom den internationella insats som Sverige är en del av. Svenska soldater riskerar sina liv för uppbyggnaden av ett fritt Afghanistan. Men vilken uppbackning får de hemifrån?
Rätt fråga. Tidningen ger en bra analys om varför uppbackningen är så dålig:
Men det ständiga sjabblet speglar också svenska politikers smusslande vad gäller Afghanistan. Det är symptomatiskt att soldaterna inte haft utrustning som duger i strid med tanke på att samma politiker har varit så rädda att tala om att soldaterna faktiskt deltar i strid. Man har varit rädd att stöta sig med dem som motsätter sig insatsen och därför tonat ned alla inslag som skrämmer i ett land som inte upplevt krig på hundratals år.
Försvarshögkvarteret och de sex partier som i riksdagen röstat för svensk militär närvaro i Afghanistan är rädda för Jan Guillou och övriga vänstern som inte har något till övers för frihet och demokrati.
Men det är ju ynkedom att försvarsutskottets och utrikesutskottets ledamöter inte vågar öppna käften, utan tiger om sin politik.
Här måste förändring till. Sluta huka i buskarna. Upp på barikaderna! Försvara er politik!
(Andra intressanta bloggar om politik, Afghanistan, fundamentalism, islamism, terrorism, säkerhetspolitik, försvaret, försvarspolitik, försvarsmakten, svenska soldater, soldater, frihet, demokrati, bistånd, mänskliga rättigheter)