Lyssnade nu ikväll på Sommar i P1 med entreprenören och finansmannen Anders Wall. Det var både gripande och en bit näringslivshistoria.
Gripande när han berättade om hur fadern förlorade sin arrenderade bondgård 1947, och hur Anders som pojk såg hur familjens ägodelar såldes på auktion. Det var då han bestämde sig för att aldrig hamna i händerna på andras beslut.
Så blev han Sveriges yngste vd i börsbolag som 35-åring, och är idag Sveriges älste styrelseordförande i börsbolag vid 78.
Han berättar om affärerna, och om de interna intrigerna när han fusionerade efter uppgörelse med PG Gyllenhammar och blev styrelseordförande i Volvo i början av 1980-talet. “Jag fick en chock”, säger han om kulturen i Volvo och beskriver den som toppstyrd, byråkratisk och prestigefull. Att ifrågasätta ett visst förslag till upplägg sågs som en krigsförklaring. Det var främmande för entreprenören Wall som alltid vred och vände på idéer och lyssnade på andras argument.
Wall beskriver sina misslyckanden, och säger att de har den goda fördelen att man lär sig mycket av dem.
Tänk om politiken och myndigheterna kunde ha den insikten. Då skulle de förstå att staten måste vara liten och produktion av sociala tjänster skötas av dem som kan prova nya idéer och upptäcka hur verksamheterna kan förbättras. Att misslyckas är en del av utvecklingen.
Men myndigheter får inte begå misstag. Då ska de hellre inget göra alls. Det betyder totalstopp för utveckling. Just det som drabbar sjukvård och andra viktiga sociala tjänstemarknader idag.
Anders Wall visar också vad man kan göra när man har gjort vinster: han satsar stora pengar i kultur och på stipendier till talanger inom olika områden.
(Andra intressanta bloggar om politik, företagande, entreprenörskap, företagandets villkor, arbetsmoral, tillväxt, ekonomi, Anders Wall, sommar)