Västvärlden borde inte stötta världssocialismen med hundratals miljarder varje år, vilket sker genom naivt bistånd till diktaturer, skriver Nya Wermlands-Tidningen i ledaren Biståndet – socialismens ”cash cow”?
Hur kan diktatorerna leva i sådan lyx och överflöd medan ländernas barn svälter ihjäl? Flera afrikanska expresidenter har anklagats för tillgrepp ur statskassorna och några har redan dömts till långa fängelsestraff. Deras länder har fått hundratals miljoner i årligt svenskt bistånd, varav betydande delar som rent budgetstöd. Kan det finnas en koppling till att landet är fattigt och miljarder strömmar in i biståndspengar? Kan det vara så att diktatorerna i själva verket ser biståndet som en säker inkomstkälla från väst så länge som deras folk lever utblottat och dör? /…/
På senare år har t ex den brittiska miljö- och människorättsorganisationen Global Witness och den framstående afrikanska författarinnan Dambisa Moyo klargjort hur biståndspengarna från väst i själva verket bara ökar korruptionen och de sociala problemen i u-länderna.
Bloggen har tagit upp flera böcker som visar hur ineffektivt bistånd kan vara. Särskilt ”skuldavskrivning” som inte är något annat än att väst skänker än fler miljarder till tyranner och deras livsstil.
Här kan man verkligen fråga sig vilken funktion bistånd fyller i svenskt politiskt liv. Jag är övertygad om att de som kräver högt bistånd gör det för att må bra själva, medan de fullständigt struntar i om pengarna går till skurkar. Pengarna ska ut! Var dessa svenska skattemedel hamnar spelar ingen roll.
Om man bryr sig om var pengarna hamnar hade man krävt granskning, både före, under och efter projektens genomförande. Men det enda viktiga är att bränna pengar så att ”enprocentmålet” uppnås. Ett mer korkat politiskt mål får man leta efter.
Sverige har kraftigt utökat biståndsbudgeten på senare år, från 13 miljarder år 2000 till 30 miljarder år 2009 (+130%).
Det är rena paradiset för korrupta länders ledare. Och ju mer de låter sin befolkning svälta, desto mer kommer den svenska politiska debatten att kräva att vi ger bort.
Detta är rena dårhuset.
Men ingen vågar göra något åt grundproblemen. Jag vet att Alliansregeringen och biståndsminister Gunilla Carlsson försöker strukturera om biståndet. Men riksdagens krav är att hon ska bränna 30 miljarder skattekronor före 31 december. Annars är hon inte ”solidarisk”. Att i detta klimat skapa ordning är naturligtvis omöjligt. Skulle biståndsprojekt stoppas, betyder det ju att det heliga enprocentmålet inte uppnås. Pengarna blir inte utbetalda. Skandal!
Samtidigt hindrar vi bönder i fattiga länder att exportera det man kan producera, jordbruksprodukter. Här har EU jordbrukstullar. Och suventionerar jordbruk inom EU med halva EU-budgeten. Här bränner man skattepengar på samma sätt som om biståndet.
Men i realiteten skulle man kunna spara skattebetalarna båda dessa miljardrullningar. Genom att slopa jordbruksstödet skulle u-världen kunna exportera och därför inte behöva bistånd.
Men det är för enkelt för att den socialistiskt influerade politikerna ska förstå. Men, men, men… Då får ju inte politikerna leka Gud och jultomte! Då klarar sig människor utan dem. Ve och fasa! Hellre då svält, diktaturer, korruption, miljardrullning. Då känner politiker, debattörer och opinionsbildare hur VIKTIGA de är. De räddar ju många liv genom att bränna skattebetalarnas pengar!
Eller hur.
Vi borde i grunden ifrågasätta vår egen syn och mentalitet i vår relation till omvärlden… (Mer kommer i nästa inlägg.)
(Andra intressanta bloggar om politik, Afrika, bistånd, biståndspolitik, FN, FN, Sida, demokrati,MR, korruption, EU, EU, CAP, jordbrukssubventioner)