Sydsvenska Dagbladets ledare idag, Sommar, sol och sprit, har en mer sansad ton i alkoholdebatten, tycker jag:
Svenskarnas ökade alkoholintag är ett stort problem som socialminister Göran Hägglund (KD) gör rätt i att lyfta fram … [Men] tyvärr drar KD-ledaren fel slutsatser.
Den viktigaste orsaken till ökningen är, enligt Hägglund, Systembolagets allt lägre priser på öl, vin och sprit. Därför föreslog han i Svenska Dagbladet förra veckan en höjning av alkoholskatten.
Risken är att Hägglunds förslag skulle bli en tandlös reform – eller rentav få motsatt effekt.
För vad händer när den lagliga alkoholen i Sverige blir dyrare? Låter svenska folket bli att dricka?
Knappast.
[R]isken är att en prishöjning leder till högkonjunktur i smugglingsbranschen och ökad införsel från billigare länder, med ökad konsumtion som följd …
Förbud och högre skatt stoppar inte supandet. Det är individen som dricker. Därför är det angeläget att förändra den personliga attityden snarare än kollektivets villkor.
Det sista är det viktigaste. Ingen annan super än Jeppe själv. Det är varje individ som har att komma till insikt — i sin egen hjärna och själ — om hur man kan hantera dessa kulturdrycker för att uppnå dess fördelar, men undvika nackdelarna.
Ingen annan kan göra det. Totalkonsumtionen i landet är ointressant. Om dygdeinsikten stiger minskar skadorna, oavsett konsumtion. Också här måste vi överge det nihilistiska synsättet: att mäta antalet liter alkohol. Det är helt andra, och moraliska, mått som avgör människors välmående.
(Andra intressanta bloggar om politik, förmynderi, förbudsiver, förbudsmentalitet, Göran Hägglund, Kristdemokraterna, alkohol, missbruk, Systembolaget,ideologi, värderingar, filosofi, dygder, moral)