Kommunistregimens strategi för att behålla makten är att så snabbt som möjligt åtgärda problem som kineserna uttrycker missnöje med. Därför är varje protest som växer till demonstrationer ett misslyckande.
Men trots regimens hårda grepp, tycks protesterna ändå bli fler och fler. I provinsen Xinjiang har protesterna eskalerat under lång tid. Göteborgs-Posten skriver i ledaren, Kina gör som det vill:
Det är inte första gången det sker öppna sammanstötningar i Xinjiang. Amnesty berättar i sin senaste årsrapport om ”omfattande kraftåtgärder” mot medborgare i den provinsen. Över 13 000 arresterades i fjol, närmare 1 500 sattes i fängelse. Och då talar vi om officiella siffror, så man kan utgå från att det verkliga antalet är avsevärt högre. Regimen erkänner till och med avrättningar av politiska skäl.
Och åter visar FN sig vara en värdelös organisation:
Kina är en stormakt. De gör som de vill. Den parodi på temat mänskliga rättigheter som utspelades för ett par veckor sedan i FN:s råd för mänskliga rättigheter bär syn för sägen. Kina blockerade alla vettig debatt i ämnet, och man såg till att den kritiska rapport som rådets granskare sammanställt om Kina blev tunnare än vatten.
G-P kritiserar handeln med Kina, men det är ett vänsterns angreppssätt som är föga konstruktivt. Istället ska vi nog bejaka att handeln med Kina höjer välståndet för kineserna. För med högre välstånd kommer också kraven på politiska friheter.
Regimen tillgodose kinesernas önskemål efter bästa förmåga, eftersom det är denna leverans som ger regimen dess legitimitet. Men den ekvationen går bara ihop så länge kinesernas önskemål handlar om varor och tjänster. När kinesernas önskemål om fri debatt och rätten att tycka annorlunda kommer, då har regimen inget att erbjuda.
Då kommer den verkliga kraftmätningen mellan kommunistregimen och folkets frihetslängtan. Då spricker Deng Xiaopings strategi om ett land, två system. Då vill folk inte bara att ekonomin ska vara fri, utan också tanken.
(Andra intressanta bloggar om Kina, protester, massaker, politik, kommunism, Himmelska fridens torg, Deng Xiaoping, Tiananmen, Mao, Mao Zedong, demokrati, frihet)