Dagens Nyheter har förstått motivet och syftet med närvaron i Afghanistan, trots den hopplöst vilseledande rubriken Ett nytt Vietnam? Tidningen påpekar att talibanerna trappar upp sina strider och att riskerna för att svenska soldater skadas och dödas ökar. Men istället för att, likt vänstern, kapitulera inför fundamentalismen och kräva tillbakadragande, skriver DN att regeringen måste försvara svensk militär närvaro:
Det finns flera skäl för det. Sverige är en del av världssamfundet och måste ta sitt ansvar för alla länders gemensamma säkerhet. Det är obestritt att talibanerna under sin tid vid makten upplät landet för Osama Bin Ladins terrornätverk och risken är överhängande att de skulle göra det igen om de fick en chans att komma tillbaka …
Talibanerna har dessutom notoriskt kränkt mänskliga rättigheter, utövat ett brutalt våld mot civilbefolkningen och ett långtgående kvinnoförtryck som bland annat yttrat sig i attacker mot flickskolor. De har byggt sin maktställning på rädsla och har ett mycket svagt stöd bland vanliga afghaner.
Att lämna Afghanistan innan landet har en egen armé som kan kontrollera territoriet vore ett säkerhetspolitiskt fiasko och samtidigt ett svek mot civilbefolkningen. Svek har redan förekommit. Afghanernas förtroende för de utländska styrkorna har tärts när de inte hållit vad de lovat. Nato-soldater har befriat ett område från talibanstyre men sedan dragit sig tillbaka. Hotet från talibanerna kvarstått.
Ökad truppnärvaro är det riktiga svaret. Inte fegt uttåg. Och motivet är att bekämpa fundamentalismen vid fronten. Ett tillbakadragande innebär enbart att fundamentalismen flyttar fram sina positioner och kan ta upp striden närmare oss.
Att säkra frihet och demokrati i Afghanistan är med andra ord något vi gör inte bara för afghanerna, utan i förlängningen för oss själva.
De som inte förstår det, har inte förstått någonting om 2000-talets globala värld (som Johanne Hildebrant i Aftonbladet).
Försvarsminister Sten Tolgfors och regeringen förstår, och utökar den svenska militära insatsen i Afghanistan från 390 till 500 man, berättar han för TV4. Han kan också tala om att det finns ett stort intresse bland svenskar att delta:
Glädjande nog fick försvaret över 8.000 ansökningar för Afghanistaninsatsen när tjänsterna senast lystes ut. Vi har försökt dra nytta av den utbildning och erfarenhet som de som ingick i NBG08 [Nordic battlegroup inom EU] har för andra insatser i både Kosovo och Afghanistan.
I P1 (lyssna) klargjorde också Stefan Ring vid Försvarshögskolan att det är inte enbart militärer som fundamentalisterna i Afghanistan ser som “ockupanter”. Det gäller i lika hög grad bistånds- och hjälpinsatser från väst. Om de militära insatserna skulle dras tillbaka, skulle också alla hjälpinsatser upphöra. Afghanistankommittén som av någon outgrundlig anledning gnäller på militära engagemanget, skulle tvingas fly med svansen mellan benen så fort militären lämnat Afghanistan.
Det går inte utföra några insatser i ett land som Afghanistan utan att säkerheten garanteras. Vänstern måste erkänna det och stå för konsekvensen av tillbakadragna trupper: ett islamiserat land där förtrycket blir brutalt, och striderna flyttas till andra länder i syfte att sprida fundamentalismen.
Mer i bloggen: Vill vi hjälpa afghanska folket, eller inte?
(Andra intressanta bloggar om politik, Afghanistan, talibaner, Pakistan, fundamentalism, islamism, islamister, säkerhetspolitik, försvaret, försvarspolitik, försvarsmakten, regeringen, ISAF, demokrati, MR, frihet, yttrandefrihet)