Engelsbergsseminariet i Avesta i dagarna tre avslutades med ett retoriskt fyrverkeri av brittiske författaren Douglas Murray, chef på Londonbaserande tankesmedjan Centre for Social Cohesion (CSC).
I utmärkt brittisk stil levererade han träffsäkra och syrligt kritiska analyser av president Obamas utrikespolitik. Det bärande elementet i denna tycks vara optimism, sa Murray, men:
Optimism är inte politik, lika lite som hoppfullhet ger en kompassriktning
Murray menar att rådande hållning från Vita huset verkar vara att varje utrikespolitisk ställningstagande som gör reaktionära muslimska ledare glada måste vara god statsmannakonst. Även om denna policy växer i popularitet bygger den på den missriktade idén att frihetlig interventionalism efter Irak och Afghanistan har prövats och misslyckats.
Faktum är att Bushs aktiva politik, trots bakslag, har visat sig vara den enda tillgängliga strategin. Opinionsmätningar i Irak denna vår visar att 85 procent av irakierna anser att säkerhetssituationen är mycket bra eller ganska bra. Flera viktiga indikatorer pekar nu i rätt riktning, allt från ökad tillgång på el och bensin till minskning av sekteristiskt våld och självmordsattacker.
Att i detta läge återgå till cynisk realism skulle bara stabilisera världen för en grupp: diktaturerna.
Så ska det låta!
(Andra intressanta bloggar om USA, utrikespolitik, demokraterna,Barack Obama, politik, säkerhetspolitik,Bush, Bush, diktaturer, fundamentalism, islamism, Irak, demokrati,MR, frihet, yttrandefrihet)