Nu har president Obama förhoppningsvis förstått att regimen i Iran är brutal och knappast någon som ska belönas med “samtal”. De inbjudningar som gått ut till Irans ambassader om att vara med och fira 4:e juli har dragits tillbaka, rapporterar Reuters i U.S. withdraws July 4 party invitations to Iranians:
USA drog på onsdagen tillbaka inbjudningarna till iranska diplomater om att medverka vid firandet av USA:s självständighetsdag den 4 juli, en symbolisk handling i protest mot iranska regeringens våld mot demonstranter.
Utrikesdepartementet hade brutit mot långvarig praxis och inbjudit iranska diplomater till festligheterna på egna ambassader runt om i världen. Washingtons utsträckta hand till sin gamle fiende var en del av president Obamas försök att lirka Iran till förhandlingar om det omtvistade nukleära programet.
Det är så naivt att man smäller av. Att tro att inbjudningskort till en fest ska få brutala mördarregimer att bli snälla och samarbetsvilliga är höjden av dårskap. Obama är ännu inte i klass med Neville Chamberlain, men Obama tycks vara blind för onskan på samma sätt som Chamberlain när denne trodde han i München 1938 kunde ingå fredsavtal med Adolf Hitler och skapat “fred i vår tid”.
Och vi vet vad som kom under Chamberlains tid: världskrig.
Ska Obama genom sin undergivenhet mot diktaturer framställa sig som så svag att de går till attack? Obama lockar fram aggressioner med sin klena och ynkliga framtoning.
(Andra intressanta bloggar om politik, Iran, diplomati, val, protester, demonstrationer, Ahmadinejad, fundamentalism, terrorism, islamism, Mellanöstern, Mellanösternkonflikten, Barack Obama)