Till och med Turkiets islamistiska regeringen verkar tagna på sängen av demonstrationerna i Iran.
Der Spiegel intervjuar Turkiets nye utrikesminister, statsvetaren Ahmet Davutoglu om händelseutvecklingen i ’Turkey Doesn’t Want Chaos in the Middle East’:
Har ni gratulerat Irans president Ahmadinejad till hans seger?
— Naturligtvis. Det är normal rutin mellan två grannländer med vänskapliga relationer.
Enligt oppositionen var detta val grundligt manipulerat.
— Vi bör lämna den diskussionen till iranierna. Vi kan inte lägga oss i från utsidan.
Ni kanske tvingas gratulera en ny iransk president en gång till under kommande veckor.
— Hursomhelst kommer vi att respektera utgången av den politiska konflikten i Iran.
Kan ni hjälpa oss att bättre förstå er granne Iran. Har vi i väst underskattat reformister som Hossein Mousavi?
— Det handlar inte bara om Mousavi. Jag anser att västvärlden har en förenklad syn på situationen. Väst tänker fortfarande i kalla krigets logik när det gäller Iran. Det resulterar i en svart-vit bild av landet. Den sanna bilden är långt mer komplex. Iran har ett system där olika maktcentra balanserar varandra, man har mer än ett maktcentrum. Och det finns olika konkurrerande rörelser och individer. Denna ”mänskliga faktor” i iransk politik missar man ofta i väst.
Utrikesminister Davutoglu är hal som en ål, likt alla diplomater när en kris inte är avgjord och utgången oklar. Men att inte ens Turkiet förstått stämningarna i Iran visar hur oberäkneligt landet är.
Turkiet ser stabilitet och fred som sina mål. Men hur ska man kunna uppnå stabilitet så länge Iran är en diktatur? De senaste två veckorna visar ju med all önskvärd tydlighet att den auktoritär regimen på inget sätt är stabil.
Det var detta George W Bush och Condoleezza Rice insåg när de talade om ”diktaturers falska stabilitet” (the false stability of dictatorship). Demonstrationerna i Iran visar återigen att Bush har rätt: för att fred och stabilitet långsiktigt ska kunna uppnås måste diktaturerna ersättas med frihet, rättsstater och demokratiprocesser.
Diktaturer kan framstå som stabila på ytan. Men efter Sovjetunionens snabba sammanbrott borde ingen längre låta sig luras av det falska lugnet. Men tyvärr är det just det som Barack Obama och Europa gör — låter sig luras av diktaturer. Gång på gång på gång. Man säger sig vara för fred och stabilitet men understöder genom sin försiktiga undfallenhet förtryck som inte leder till något annat än instabilitet, oro och elände.
(Andra intressanta bloggar om politik, Iran, val, protester, demonstrationer, Ahmadinejad, fundamentalism, terrorism, islamism, Mellanöstern, Mellanösternkonflikten, Barack Obama, Turkiet