Obama måste tänka om! Han kan inte fullfölja sin ambition att föra samtal med den iranska regimens företrädare, det menar statsvetaren och författaren Fred Kaplan i Slate, After its fraudulent election, Obama should harden his stance with Iran:
Det är förvisso inget nytt eller ovanligt att USA och andra nationer har demokratiska relationer med illegitima regimer. Om det inte förekommit något val hade Obama kunnat fullfölja sin ambition att öppna en dialog. Sammansättningen av den iranska statsledningen, som ändå inte styrs av presidenten, är densamma nu som den var förra veckan.
Men faktum är att något har förändrats. Det uppenbara valfusket har mobiliserat det iranska folket på ett sätt som vi inte sett sedan revolutionen 1979, vilket ledde till att shan av Iran störtades …
Rörelsen för förändring kommer inifrån Iran. Vilken sorts politik de protesterande står för är inte klart. Men demonstranterna verkar vara i linje med västvärldens intresse. Journalister som rest i Iran och talat med reformivrare säger att de är bland de mest pro-amerikanska personer de träffat …
Oavsett vilket, vore det ingen dålig idé för någon som behärskar den subtila talekonsten att antyda möjligheten av att nya ledare skulle kunna ta över … Det skulle göra nuvarande ledare svagare. Håll fram möjligheten till normala diplomatiska förbindelser om ett nytt val, eller åtminstone ny rösträkning, genomförs. Men se under tiden till att dra åt tumskruvarna.
Detta sagt av en center-vänsterdebattör som tycker att Bush gick för fort fram. Obama borde inte blunda för den folkliga resningen mot tyranniet.
En som är rakare i sin kritik av president Obamas försiktighet är Wesley Pruden i Washington Times, Obama feels the clenched fist:
Nu måste till och med Obama vakna och känna lukten av tårgas … Det är mest tystnad som märks från Vita huset. När Obama säger att han är nöjd med den ”robusta debatten” i Iran, bevisar han bara att han är väldigt lätt att tillfredsställa och angelägen om att återgå till det han är bäst på, linda in eftergiftspolitik mot fiender i klibbigt varma och tomma ord.
Den ”robusta debatt” Obama beundrar handlar om att anklaga oppositionen för judiska konspirationer, stoppa utgivning av skeptiska tidningar och försöka stänga ner internetsidor. Utländska observatörer är förbjudna att följa och bevaka den ”robusta debatten” …
President Obama måste svara upp mot omständigheterna för att bemöta Iran sådant som det är, och inte som han önskar att det vore. Detta är det jobb han sa sig vilja ha.
Ja, västvärldens försiktiga, för att inte säga fega, reaktioner på den iranska regimens våld mot demonstranter som kräver rättvisare val, är beklämmande.
Även om man inte kan bedöma exakt vilken opinion det är som driver majoriteten av demonstranterna, borde vi ge vårt uttalade stöd till dem som reagerar mot riggade val och valfusk. Att inte göra det är inte att vara neutral — passivitet är detsamma som att aktivt stödja regimen.
(Andra intressanta bloggar om politik, Iran, val, protester, demonstrationer, Ahmadinejad, fundamentalism, terrorism, islamism, Mellanöstern, Mellanösternkonflikten, USA, EU, Obama)