Hos SVT Opinion gör Johan Ingerö en intressant valanalys av Kristdemokraternas europavalrörelse, Ella reducerades till Hägglunds kuttersmycke:
Den amerikanska konservatismen [brukar] definieras utifrån oviljan att vilja använda staten som uppfostringsredskap. Radikaler var de som tvärtom tyckte att staten var ett laboratorium i vilket politiskt önskvärda beteendemönster kunde odlas fram. Kristdemokraterna av idag saknar förmåga att skilja dessa riktningar från varandra.
De skäller ut social ingenjörskonst när det gäller kvoterad föräldraledighet, men plockar glatt fram den statliga verktygslådan i ivern att skruva ihop nykterhet och sunt leverne
Helt rätt. Kristdemokraterna präglas av total förvirring i sitt grundläggande politiska budskap. Förbuds- och förmyndarattityden gör att partiet framstår som ett lika statskramande parti som Vänsterpartiet. KD tycks tro på staten i lika hög grad som Lars Ohly.
Och om staten kan lägga livet tillrätta när det gäller alkohol, varför skulle den inte kunna det när det gäller barnuppfostran?
För att bli ett trovärdigt alternativ för de stora väljargrupper som beskriver sig som konservativa, måste Kristdemokraterna rensa ut statskrameriet. För i valet 2010 kommer inte Alf Svensson att kunna rädda partiets mandat.
(Andra om Kristdemokraterna, politik, ideologi, filosofi, förmynderi, förbudsmentalitet, Ella Bolin, konservatism, socialliberalism, socialism, i)