Man kan undra vilken värld Mona Sahlin (S) lever i, efter att ha läst referat från hennes valtal i Helsingborgs Dagblads ledare:
Men det är ju trots allt så att det inte är alliansens fel att världshandeln drabbats av en hisnande lågkonjunktur med tillhörande galopperande arbetslöshet. Och när Monas Sahlin dundrar från talarstolen att det är oppositionen och främst socialdemokraterna, givetvis, som står som en garant för att återskapa arbetsplatser, greja gröna jobb och att människor och inte marknaden ska ha förtur infinner sig reflektionen: Rent konkret – vilka jobb talar hon om?
Vilket obegripligt babbel — “marknader” ska inte ha “förtur”. Vet inte Sahlin att det är människorna som ytterst utgör marknaderna? De är inga spöken mitt på ljusan dan. Marknader är inga fysiska aktörer med egen vilja utan arenor, torg, basarer, saluhallar för handel.
Vad betyder det att inte ge dessa “förtur”? För mig associerar Sahlins tal till DDR och gamla Östeuropa: ingen handel, bara en mängd gråa statliga butiker med tomma hyllor.
Också i fråga om Saab agerar Mona Sahlin allt annat än trovärdigt. Det är som Upsala Nya Tidning skriver i ledaren, SAAB:s verkliga problem:
Socialdemokraterna har gjort det till en märkessak att kräva krisåtgärder för att rädda bilindustrin. Det är möjligt att Mona Sahlin plockar enstaka politiska poäng. På sikt är det dock en omöjlig politisk strategi. Väljarna sätter välfärden i främsta ledet. Bilar väger lätt mot vårdplatser och lärarlöner.
Ja, Saab var i kris redan före finanskrisen. Bilarna har helt enkelt inte gått att sälja i tillräckliga volymer. Ska skattebetalarnas pengar verkligen gå till att understödja tillverkning av bilar som ingen vill köpa? Se där, ytterligare en fråga till Mona Sahlin.
(Andra intressanta bloggar om politik, arbete, ekonomi, sysselsättning, arbetslinjen, arbetslöshet, marknadsekonomi, Mona Sahlin, Socialdemokraterna)