Ny forskningsminister efter Lars Leijonborg blir 38-årige doktorn i statsvetenskap Tobias Krantz. Jag känner Krantz som en person som gillar djupare politiskt debatt och han ligger, som jag uppfattar det, till höger inom folkpartiet. I senaste artikeln på hans hemsida försvarar han (och partiledaren Björklund) skolavslutningar i kyrkan:
Tolerans mot andra är inte att utplåna sin egen identitet. Tolerans är att respektera andras kulturella identiteter lika mycket som vi vill att andra ska respektera vår. Vi möter aldrig invandrare som kräver att vi ska utplåna våra traditioner.
Att Krantz är en tryggt borgerlig liberal menar också Henrik Brors, chef för politikredaktionen i DN, Ny FP-minister men ingen ny politisk profil:
Med valet markerar FP-ledaren Jan Björklund att den utstakade högerliberala linjen blir partiets profil i valet nästa år.
Andra kommentarer till den nye ministern fokuseras mer på det taktiska än på det politiska.
”Det är taktiskt av Folkpartiet att välja en person som inte konkurrerar med Jan Björklund när det gäller skolpolitiken”, säger PR-konsulten Paul Ronge till Svenska Dagbladet. Peter Wolodarski är inne på samma tråd i DN-ledarstick: ”Björklund valde inte någon av de profilstarka folkpartisterna Birgitta Ohlsson och Cecilia Wikström. Fruktade han konkurrensen?”
Men vore det verkligen bäst för regeringen och Folkpartiet att uppvisa sprickor och motsättningar mellan ministrarna på utbildningsdepartementet i en tävlan om den mediala uppmärksamheten? Jag tycker sådana kommentarer gör yta viktigare än innehåll.
Intressantare är då att universitet och högskolor välkomnar en minister med akademisk erfarenhet. Inom partipolitiken råder det knappast överskott av kompetens från samhällslivet utanför politiken. Doktor Krantz kan säkert skaffa sig en profil som minister med den bakgrunden.
(Andra intressanta bloggar om politik, utbildningspolitik,universitet, Val 2010, Folkpartiet, Tobias Krantz, Alliansen, regeringen)