Timothy Garton Ash i Stockholm: Kina föraktar EU

Ett högst intressant seminarium hölls i eftermiddags om Europas relationer till Kina, med en av de ledande (regimlojala) intellektuella i Kina, statsvetarprofessorn Shaoguang Wang, och Oxfordprofessorn Timothy Garton Ash, i ett samarrangemang mellan Glasshouse Forum och European Council on Foreign Relations.
Kina är utsatt för påfrestningar, ja, men regimen har lärt sig hantera kriser, sa Wang, som menar att kriser är något postitivt eftersom det ökar trycket på regimen att genomföra förändringar som folket efterfrågar. Exempelvis växer antalet småföretag bland unga. Och sociala skyddsnät i form av socialtjänst och basal sjukvård byggs ut, även på den fattiga landsbygden.
Detta gör att statsledningen kan beskrivas som icke-ideologisk och synnerligen pragmatisk. Man är socialistisk när det ser ut att lösa samhällsuppgifter, och man sätter tillit till marknaderna när detta verkar vara det bästa sättet att lösa andra uppgifter.
Timothy Garton Ash ställde frågan på vilken grund Kinas statsledning skapar sig legitimitet. I demokratier sker det genom val — folket kan ge regeringen nytt förtroende eller byta ut den. Flera intellektuella i Kina, bland dem Wang, menar att statsledningen skapar legitimitet genom att åstadkomma resultat (performance legitimacy). Detta skapar ett positivt förändringstryck. Men hur mycket våld från statsledningens sida anser kinesiska folket är legitimt, frågade Ash.
När jag hörde Wang kom jag att tänka på en studie om Stalinismen som visade att ryssarna under flera årtionden från 1930-talet och framåt var beredda att göra stora uppoffringar därför att man trodde att kommunistregimens politik till slut skulle ge avkastning. När ryska folket på 1980-talet slutade tro på systemet, bröts det snabbt sönder. Är inte Kina inne i en sådan fas? Kineserna ser en stark tillväxt, från en mycket, mycket låg nivå. Men vad händer när tillväxten, på en högre nivå, planar ut?
Jag tror inte att legitimitet för en diktatur kan skapas på resultat. Av den enkla anledningen att människors förväntningar stiger i snabbare takt än det materiella välståndet. När diktaturen inte kan svara mot förväntningarna kommer legitimiteten att försvinna, enligt min mening.
Mest underhållande var Timothy Garton Ash när han beskrev hur Kina ser på väst. Han menar att Kina utan tvekan vill ha en ”speciell relation” med USA, därför att man förstår hur USA tänker, och här har George W Bush faktiskt bidragit till denna utveckling. Allt medan Kinas statsledning anser att Europa är svagt, splittrat, hycklande till en grad som ligger nära föraktfullhet (när Ash sa detta log Wang). Européer säger en sak offentligt, för att sedan komma springande och inofficiellt säga något helt annat. Inte minst när det gäller mänskliga rättigheter.
Ash gav ett exempel på Kinas förakt och hur lågt Kina värderar EU: när franske presidenten Nicolas Sarkozy var EU-ordförande i höstas och råkade vara i samma rum som Dalai Lama, ställde Kina i protest in ett toppmöte mellan Kina och EU. När Amerikas president George W Bush bjöd in Dalai Lama till Vita huset och gav honom medalj, blundade Kina och fullföljde relationerna som inget hänt.
Det visar att Kina respekterar USA, men inte tål européernas dubbelspel.
Mycket underhållande att höra. Just att George W Bush säger vad han menar, och menar vad han säger, är ju en anledning till att jag gillar honom. Och att EU hela tiden hycklar är ju ett skäl till att jag har svårt för hur Europatanken praktiseras i unionen. Jag har med andra ord full förståelse för Kina — på denna punkt. Och jag begriper inte att de politiska och mediala etablissemangen i Sverige och Europa inte förstår att deras politiskt korrekta svammel är totalt genomskådat och djupt föraktat i övriga världen.
Timothy Garton Ash efterlyste en alleuropeisk debatt om EU:s roll i världen. En debatt om relationen till Kina kan fungera som en spegel, sa han. En spegel där vi kan se hur bristfällig vårt strategiska tänkande är. Han menar att vi istället för pliktskyldiga demonstrationer om mänskliga rättigheter måste utarbeta ett genomtänkt agerande där vi dels avvecklar handelshinder mot Kina på det ekonomiska området, och samtidigt riktar in vårt politiska  budskap på att få Kina att etablera en rättsstat. En stat styrd av lagar är inte lika främmande som västerländska krav på individuella fri- och rättigheter.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , )