I Svenska Dagbladet skriver Sanna Rayman, Vågornas mästare – eller små arga droppar:
PP hymlar inte med att de inte vill ”regera”, utan snarare fungera som en inomparlamentarisk lobbygrupp. Det gör att de kan slugga mot alla. Så förklarade till exempel Rick Falkvinge på sin blogg häromdagen att skillnaden mellan MP och PP var att:
”Om MP fick välja mellan att lägga ner kärnkraft eller FRA, skulle de välja kärnkraft. Om PP fick välja mellan att lägga ner kärnkraft eller FRA, skulle PP välja FRA. Där är situationen i ett nötskal.”
Det intressanta är att Rick Falkvinge med denna lilla attack lyckas illustrera problemet med alla enfrågepartier – även hans eget.
Sanna Rayman vill göra detta till något negativt, men hon glömmer att det inte är riksdagsval, utan val till Europaparlamentet den 7 juni. Och i detta val får vi väljare inte utse någon regeringsmakt.
Därför är Piratpartiet det mest optimala partiet att ställa upp i EU-valet: att driva EN fråga i förhandlingsmyglet i Bryssel är det mest effektiva sättet att arbeta politiskt i EU. Man kan fullständigt skita i regeringsansvar, för någon sådant har väljarna ändå inte makten över.
EU:s syn på demokrati är att väljarna bara ska bry sig om enskildheter, och inte lägga sig i hur den verkliga makten fördelas.
I den meningen är Piratpartiet en våt dröm för EU:s makthavare. Med fler piratpartier i EU-parlamentet får de ha makten ifred.
(Andra intressanta bloggar om politik, Europa, EU, EU, EU-parlamentet, EU-val, EU-valet)