En hög tjänsteman i Israels utrikesdepartement är i Stockholm och vid ett möte i eftermiddag ansåg han Iran vara den viktigaste frågan för regionens framtid. Det handlar om att öka pressen på Iran att inte skaffa kärnvapen. Iran har också höjt sin profil i arabvärlden, där man förut inte var någon aktiv spelare. Nu agerar Iran för att undergräva stabiliteten i exempelvis Egypten. Man pumpar också in stora summor till Hizbollah i Libanon som går till val 7 juni.
Ett problem som uppstått är att USA inte längre uppfattas som avskräckande bland de radikala. Jag gissar att det beror på Barack Obamas mjukare framtoning. Därför måste världssamfundets hot mot Iran om strängare sanktioner skärpas om några resultat ska uppnås, menar han. Det blir den viktigaste punkten på mötet mellan Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och Barack Obama i Washington, som hade inletts när vi träffades.
När det gäller Gaza menade departementstjänstemannen att Hamas förlorat mycken prestige bland palestinierna efter vinterns krig. Därför försöker Hamas höja sitt anseende genom genom PR-kampanj i västvärlden för att få stöd därifrån. Något jag nu ser att AP också rapporterar idag, i Hamas wants acceptance without changing ideology.
Men att Hamas talar om fred betyder inte att de ändrat sig på någon punkt. Tjänstemannen utgår från att Europa för att räkna Hamas som samtalspart håller fast vid de tre tidigare framförda kraven: att Hamas erkänner Israel, respekterar ingångna avtal och slutar med terrorism.
När jag frågade honom om hur han ser på Israels PR-relation med omvärlden efter vinterns krig, blev han mer engagerad än i någon annan fråga. Han var brutalt ärlig och sa att det enda som räknas är att Israels medborgare nu, efter kriget, i stort sett inte utsätts för beskjutning över gränsen från Gaza. Att skydda våra medborgare från beskjutning är betydligt viktigare än PR, sa han.
När han fick frågor om hur han ser på svenska utrikesdepartementets hållning, sa han att relationerna är goda och att diskussionerna med Sverige mer handlar om skillnader i taktik, än strategi. När han fick följdfrågor medgav han att Storbritannien och Frankrike har gjort mer än Sverige när det gäller Iran.
Det är intressant att höra initierade dragningar om Mellanöstern, eftersom variablerna är så många. Samtidigt är det tragiskt att denna konflikt fortfarande handlar om liv och död. Det finns ett allvar hos UD-folk från ett land under ständigt terrorhot, som jag tror många svenskar har svårt att relatera till. För oss är diplomati mest bara snack. För israeler gäller det landets överlevnad.
(Andra intressanta bloggar om politik, Israel, Iran, Palestina, Gaza, Mellanöstern, Mellanösternkonflikten, demokrati, fundamentalism, terrorism)