Det är inte alltid en fördel för en offentlig person eller makthavare att bli alltför god vän med journalistkåren. En förklaring till att den brittiska pressen skrivit så ingående och skandaliserande om brittiska kungahusets personliga relationer anses vara att hovet släppte journalister nära de kungliga för att öka populariteten. Men det slog tillbaka, för de barriärer av integritet som brutits ner gick inte att bygga upp när mindre smickrande händelser inträffade. Då krävde journalisterna samma intimitet som man förut fått under mer fördelaktig period.
Jag undrar om inte Barack Obamas enorma stöd från journalistkåren under valrörelsen nu börjar slå tillbaka. Det är min tanke när jag ser vad som hände på gårdagens presskonferens i Vita huset:
httpv://www.youtube.com/watch?v=sGI6hM513i0&
Här syns tydligt att journalisterna inte har någon som helst respekt för presidentens pressekreterare Robert Gibbs. De skrattar och stojar som i ett klassrum utan disciplin. Det är förfärligt att se.
Hur kommer kåren att agera om en affär dyker upp där presidenten försöker lägga locket på? När Obama inte längre uppfattas som mediernas bästa kompis och inte ger medierna vad de vill ha?
Jag tror det är osunt att medier och andra makthavare har för nära relationer, för båda parter. Även om makthavarna till en början kan tjäna på god publicitet, finns tendens att medierna agerar än mer hänsynslöst mot tidigare kelgrisar eftersom man är besviken över att inte få mer, mer och mer. En besvikelse som inte uppstår om det finns en viss distans och respekt mellan företrädare för olika institutioner i samhället.
(Andra intressanta bloggar om media, medier, mediekritik, journalistik)