I stora svarta rubriker trumpetas dessa ord ut idag. Vad har hänt? Jo, Sverige kom bara på 21 plats – i Europeiska slagerfinalen. Expressen: Fullkomlig förnedring.
Hur kan man ta en musiklek på så stort allvar?
Det har varit löjligt att höra hur kommentatorer i veckan talat i sporttermer som “tävling” och “toppa formen”. Men i musik kan man inte tävla. Det är en lek. Tävlingsformatet är dramaturgi, inget annat. Och det bidrag som just finalkvällen föll flest tittar på läppen vinner — uppmärksamhet.
Varför kan man inte låta det stanna där? Vid en opretentiös lek. Visst, det finns pengar och värde i form av marknadsföring att tjäna. Men allt är ändå underhållning för konsumenterna.
Minns vänsterns 1970-tal? Då dissades melodifestivalen som ett “kommersiellt jippo” som medierna då ville bojkotta. Samma märkliga allvar.
För mig ger det en funderare: varför tar svenskar underhållning på så stort allvar, medan man inte verkar ta verkliga samhällsfrågor på något större allvar?
(Andra intressanta bloggar om Eurovision song contest, Melodifestivalen, ESC, ESC 2009, politik, samhälle)