I en debattartikel kräver socialdemokratiska veteraner att Sverige ger upp ambitionerna om frihet och demokrati i Afghanistan, ”Kriget i Afghanistan är ett misslyckande”. Gamle försvarsministern Thage G Peterson (S) och pensionerade ambassadören Anders Ferm (S) är uppgivna och talar om att talibanerna ”fortfarande är obesegrade” och att det är tveksamt om kriget kan vinnas.
Men trots deras krav på trupptillbakadragande vill de se ”stora insatser för återbyggnad och välfärd”. Men hur världsfrånvänd får man bli? Det är ju för att skapa förutsättningar för, inte återuppbyggnad (det har aldrig funnits något att bygga upp) utan utveckling, som truppnärvaron är nödvändig!
Om västvärldens trupper dras tillbaka kommer talibanerna verkligen att segra. Vilken sorts regim de står för vet vi: flickor förbjuds gå i skola, yttrandefriheten upphör, ja, all utveckling avstannar och förbyts i en strävan att återgå till medeltiden.
Hur kan Peterson och Ferm tala om ”återuppbyggnad” utan att inse att det absolut nödvändigaste av villkor för framsteg är att med militära maktmedel hålla talibanerna borta från makten?
Utan bidstånd i form av militär närvaro kommer ingen som helst utveckling att ske i Afghanistan.
Och att utvecklingen skulle vara så dålig som S-politikerna påstår är helt enkelt inte sant. Man blundar för de framsteg som sker, och som rapporteras i Dagens Nyheter idag under rubriken ”Stora förbättringar för Afghanistans kvinnor” (ej online än):
Åtta år efter det USA-stödda kriget i Afghanistan, som resulterade i talibanregimens fall, har det skett stora förbättringar i det afghanska samhället. Fler barn än någonsin går i skolan och kvinnor har fått en starkare ställning. Det konstaterar Svenska Afghanistankommittén i sin verksamhetsrapport …
Det arbete som president Hamid Karzai och hans regering påbörjade 2002 med att förbättra skola och sjukvård har gett resultat …
Talibanregimens motstånd mot att låta flickor gå i skolan genomsyrar fortfarande landet, men … förhållandevis få, cirka tolv av Svenska Afghanistankommitténs trehundra skolor, har stängts efter hot från talibaner.
Utan svensk, europeisk och amerikansk truppnärvaro kommer självfallet inga flickor att gå i skolan. Det är vad Peterson och Ferm i praktiken vill se — flickor utestängda från samhället.
Jag tror att Socialdemokraterna inte klarar av att se nyktert på Afghanistan är att man lider av vänsterns Vietnamsyndrom: att tolka alla konflikter som upprepning av Vietnam. Det är ju därför DN inte kan låta bli att i den citerade texten skriva ”USA-stödda kriget i Afghanistan”. Journalistkåren lider av vänsterns Vietnamsyndrom. Varför lyfter man annars fram detta? Insatserna i Afghanistan har stöd av alla internationella institutioner, inte minst FN. Insatserna borde vara den våta drömmen för vänstern och dess svans, medievänstern. Men man klarar inte av att se verkligheten, utan förpassar sig mentalt till Vietnamdemonstrationernas dagar. Och då måste USA utmålas som fiende.
Detta syndrom har kostat den fattiga världen många chanser till utveckling och anständigt liv eftersom syndromet passiviserat väst och förhindrat ingripanden, ”för att inte skapa ett nytt Vietnam”.
Men varken Afghanistan, Irak, Kosovo eller andra länder vars befolkning befriats från tyranner. Det är som Nobels Fredspristagare José Ramos Horta skrev för några år sedan:
Som fredspristagare är jag, som de flesta andra, ytterst tveksam till att använda militär styrka. Men när det kommer till att rädda oskyldiga människor från tyranni eller folkmord har jag aldrig ifrågasatt det rättfärdiga i att använda våld.
Och Afghanistan är helt klart ett sådant fall där militära insatser är rättfärdiga och möjliggör utveckling. Det finns också ett egenintresse i att skydda skolflickor i Afgahnistan: om vi inte stoppar fundamentalismen kommer den att sprida sig och attackera oss så smångingom. Vad annat än det budskapet framfördes i terrorattackerna 11 september 2001?
(Andra intressanta bloggar om politik, Afghanistan, fundamentalism, talibaner, islamism, säkerhetspolitik,försvaret, försvarspolitik, försvarsmakten, bistånd, biståndsarbete, biståndspolitik, fred, MR, frihet, yttrandefrihet, demokrati, USA, Nato, Europa)