Familjernas ansvar i Rosengård

I Smålandspostens ledare ställs mycket berättigade frågor, Ett familjernas haveri:

Vad säger föräldrarna till de barn och ungdomar som kastar sten och glasflaskor på brandmän som kommit till Rosengård i Malmö för att släcka bränder?
Tar de också avstånd från räddningstjänsten och polisen? Bryr de sig inte om någon skadas, eller skulle brännas inne? Att stå utanför arbetsmarknaden betyder inte att man står utan ansvar för sina barn. Föräldraskap handlar om betydligt mer än försörjning.

Och detta gäller naturligtvis inte enbart invandrade familjer, utan alla. I Rosengård får vi en föraning om vad som händer i Sverige som helhet om Gudrun Schyman och feministerna lyckas med sitt mål i parollen ”Död åt familjen!”
Vem ska uppfostra ungarna, om inte de vuxna som barnen lever med?
Det blir som i romanen Flugornas herre — anarki och total samhällsupplösning. Jag skrev om det hos SVT för en tid sedan: När välfärdsstaten låter ungdomar bli brottslingar.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , )