Det går fort i svängarna när det gäller omdömet om George W Bush. Nu, mindre än tre månader efter att han lämnade Vita huset, ser New York Times och dess främsta kolumnist en linje för amerikansk utrikespolitik: att göra som Bush, det vill säga visa stort engagemang också i handling.
I sin kolumn skriver Friedman att i vår tid ser vi många tuffa utmaningar i utrikespolitiken, från pirater, misslyckade stater och icke-statliga aktörer (terrornätverk). Svaret på detta är krypskyttar, obemannade spaningsflygplan och generaler — inte diplomater. Friedman fortsätter i sin kolumn i New York Times, In the Age of Pirates:
Det enda som kan förändra detta är större aktivitet från USA och allierade makter … Men istället är jag rädd för att vi intagit en strategi mittemellan — gör bara tillräckligt för att undvika kollaps men inte tillräckligt för att lösa problemen.
Om vårt mål i Afgahistan och Pakistan är nationsbyggande, så att de på egen hand kan upprätthålla en moderat regering, har vi helt klart inte tillräckligt med trupper och resurser på plats för att göra det. Om vårt mål är förändrat beteende från Iran och Nordkorea har vi helt klart inte satt tillräckligt hård press utifrån. Nordkoreas raketuppskjutning och Irans fortsatta utveckling mot kärnvapenkapacitet vittnar om det …
Så, för att summera, vi har flera probem i kärnan av amerikansk utrikespolitik idag som vi inte kan ignorera men där vi verkar sakna viljan eller förmågan att på avgörande sätt lösa. Det stora trumfkortet (wild card) — en kritisk massa av folk som delar våra aspirationer inne i dessa länder och som är beredda att resa sig upp och leda striden, vilket ytterst var det som tippade Irak i rätt riktning — ser jag inte [på de nämnda arenorna]. Därför är jag rädd för att vi glider in i åtaganden i Afghanistan och Pakistan utan en verklig nationell debatt om vilka målen är eller villkoren för tillbakadragande. Den vägen leder till problem.
Se där hur Irak blivit ett alternativ för framgång! Och detta i Bushhatande vänsterblaskan New York Times.
Det Friedman i klartext gör här är att kritisera Barack Obama för passivitet, viljelöshet och velighet. Friedman saknar den beslutsamhet som Bush visade. Eftersom Bush höll ut, anpassade strategin (om än lite för långsamt) men aldrig gav upp sitt mål, så kom vändningen i Irak.
Denna beslutsamhet fattas nu amerikansk utrikespolitik. Gissa om skurkstater, pirater och fundamentalister kommer att utnyttja denna passivitet om inte Barack Obama snart finner sitt kall och står upp för västvärldens värderingar om frihet och demokrati.
(Andra intressanta bloggar om politik, Irak, Afghanistan, Pakistan, Iran,fundamentalism, islam, islamism, islamofobi, säkerhetspolitik, New York Times, USA, MR, yttrandefrihet, frihet, George W Bush, Bush, Barack Obama)