På SVD.se skriver Sanna Rayman idag en ledarkrönika, Egentligen vet vi vad som hindrar integrationen, som berör senaste artikelserien av Maciej Zaremba och nya boken Mellanförskap av Nima Sanandaji (se min recension).
Hon citerar en vän som menar att integration är fel. Varför ska de som kommer till Sverige möta “uppfordrande uppmaning att anpassa sig och smälta in”?
Ja, varför ska man lära sig svenska språket? Varför inte tvinga svenskar att lära sig arabiska och mellanösterns seder och bruk? Så att vi kan serva immigranterna på deras egna villkor…
Jag blir förbannad av att höra denna totala kapitulation, detta totala förakt för det svenska. Bara andra kulturer är något värt, men allt svenskt är skit, rasistiskt och värdelöst.
Förstår inte dessa människor att det är detta öppna Sverige-förakt, inte rasism eller främlingsfientlighet, som driver Sverigedemokraterna in i riksdagen?
Bara de som är trygga i sin egen identitet kan visa gästfrihet och öppenhet för nyanlända. De som drivs av självförakt kan det inte.
Svensk kultur, tradition, språk och normer är inte sämre än några andra. De behöver inte heller vara bättre än några andra. Men de är våra! Ingen annan kommer att värna och utveckla dem än vi själva. Om alla andra kulturer berikar och är värda sådan omsorg, är naturligtvis också den svenska det.
Raymans vän verkar vilja förvandla Sverige till en internationell, nihilistisk zon där alla svenska förtecken är avlägsnade. Istället för att vara ett hem med identitet, vill de politiskt korrekta se Sverige som en flygplats där folk från alla håll möts helt plötsligt och slumpmässigt och aldrig bygger några band med varnadra. Aldrig skapar någon gemenskap. Aldrig visar någon solidaritet med andra än det egna resesällskapet (klanen).
Det är denna nihilisitska syn, som finns utbredd i politiska och mediala etabblissemang som ger Sveirgedemokraterna deras bränsle och energi.
Visst har Sanna Rayman rätt när hon avslutar artikeln med att skriva:
För att komma till rätta med integrationsproblemen är det väldigt ofta reformer på helt andra politikområden [än integrationspolitiken] som vore de främsta välgärningarna.
Eller, på ren svenska: Jag kan kanske känna lite grann ibland att vi behöver…ta bort Las, minska bidragsberoendet, sänka arbetsgivaravgifterna, ta flumskolan ur också SFI samt jobba på med validering av yrkeskunskaper inhämtade utomlands.
Arbetsrätten är det som omedelbart ser till att med totalitär kraft segregera alla immigranter från ett rimligt liv i Sverige.
Men även efter liberalisering av arbetsmarknaden och avskaffat bidragsberoende kräver ett civiliserat samhälle att det finns en berättelse, en historia, en identitet och en gemenskap som håller folket samman. Till denna identitet ska naturligtvis nya människor inbjudas. Och det gör man inte genom att själv krossa sin identitet. Men det är exakt vad svenska partier ägnat sig åt i snart ett halvsekel.
(Andra intressanta bloggar om politik, utanförskap, integration, integrationspolitik, assimilering, arbetsrätt, arbetsrätten, arbete, arbetslinjen, kristendom, islam, fundamentalism, kränkt, islamofobi, rasism, bidragsberoende, arbetslöshet)