Näringsliv med stort N finns inte

Thomas Gür publicerade igår en högst läsvärd kolumn i Svenska Dagbladet om synen på vad företagsamhet är:

Nu hörs röster från både höger och vänster om att Näringslivet måste ta ansvar. Det sägs att förtroendet för Näringslivet har nått botten, att Näringslivet måste förnya sig, att det måste sluta att vara girigt, att det måste träda fram och axla sin skyldighet som samhällsbärare och att det måste släppa fram fler invandrare och kvinnor. Och alltid är det Näringslivet med versalt ”N” …
I de flesta vänsterpolitikers idévärld finns inte människor av kött och blod, individer och frivilliga gemenskaper. Deras ideologiska landskap befolkas av abstrakta storheter som just Näringslivet, Kapitalet, Reaktionärerna, Storfinansen, Marknaden, Borgerligheten, Imperialismen – alla med inledande versal bokstav …
Men något Näringsliv med versalt ”N” finns inte annat än i statistiska sammanställningar. Vad som finns är hundratusentals enskilda näringsidkare eller företagare, många gånger i konkurrens med varandra om vår gunst som konsumenter.
Mindre än en halv procent av dessa företag har mer än 250 anställda – en överväldigande del är ensamföretagare. Förtroendet för dessa företagare manifesteras kontinuerligt i de miljontals köp som vi utför dagligen av deras produkter och tjänster. Det här är en ordning som inte har kommit till genom briljanta vetenskapsmäns eller politikers avsiktliga planering, utan ett system som har växt fram oplanerat och spontant genom miljarder och åter miljarder beslut genom hundratals år.

Gür fångar den grova felsyn som många bär på. Jag brukar snabbt bedöma om en debattör förstår verkligheten eller lever i vänsterns låtsasvärld genom att lyssna på hur man tolkar orden ”marknader” och ”kunder”. De som fnyser när de säger dessa ord, har inte förstått någonting. Det man fnyser åt är inte några abstrakta storheter, utan man fnyser åt dig och mig. Åt oss medborgare som varje dag fattar beslut om vad vi ska köpa, vad vi ska spara, vad vi ska avstå ifrån.
De som har denna felsyn anser sig själv vara Gud som genom politiken vill ta makten från oss människor och lägga beslag på den själv, i egna beslut långt ovanför folkets huvuden. Man påstår sig själv vara så mycket smartare, så mycket bättre än oss, att världen blive bättre om de fick bestämma istället för oss.
Här har vi Mona Sahlin, Wanja Lundby-Wedin, Lars Ohly, Maria Wetterstrand, Peter Eriksson och de andra i rödgröna gänget. De vill ta makten över våra liv, för de anser sig sååå överlägsna oss andra.
Om denna grundsyn borde valrörelsen också handla. Därför ska borgerliga företrädare noga akta sig för att inta samma socialistiska översitteri i synen på samhället. Låt den grundläggande skiljelinjen mellan regeringsalternativen gå just här.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , )