Sydsvenska Dagbladet kommenterar det faktum att Socialdemokraterna har långt fler problem än att partiledarens förtroende i svenska folket rasar, Vem månar om Sahlin?
Thomas Östros [och] Thomas Bodström (S) agerar som ett par skällande bandhundar. Östros borde ha koncentrerat sig på krispolitik à la S, men han kunde inte motstå frestelsen att sprida dynga. Inte nog med att regeringen Reinfeldt, enligt Östros, är ”paralyserad inför jobbkrisen”, den har spillt sin kraft ”på att montera ned välfärdssamhället”.
Verkligen? Är Sverige inte längre ett välfärdssamhälle? Väljarna är inte dummare än att de känner igen överord och billig retorik.
Östros, filosofie licentiat i nationalekonomi, skulle vinna på att resonera utifrån sin kompetens. Istället verkar det som om han – liksom advokat Bodström – känner en press att agitera grovhugget. Resultatet blir märkligt. Som när Östros nu gör stor sak av att regeringen misslyckats med att ge unga jobb.
Han ”glömmer” att S-regeringen inför valet 2002, en regering där Östros ingick, lovade att halvera den höga ungdomsarbetslösheten. Efter valet ökade den istället …
Socialdemokraterna har långt fler problem än partiledaren.
Rätt. Socialdemokraternas talesmän och kvinnor saknar tyngd och trovärdighet. De framstår inte som ett regeringsalternativ som kan leda Sverige.
Se mer i Aftonbladet: Nytt jätteras för Sahlin.
(Andra intressanta bloggar om Socialdemokraterna, Mona Sahlin, ungdomsarbetslöshet, arbetslöshet, utanförskap, arbetslinjen, politik, ekonomi, Val 2010, )