Integration: Fria marknader bättre än lagar mot diskriminering

Nya numret av magasinet Neo innehåller en bra ledare, I Sverige gäller svenska lagar, där man skriver:

I Frankrike gäller franska lagar. Där talar man franska. Se där två påståenden som samtidigt är både självklara och sanna … Men byt ut Frankrike mot Sverige, och språket till svenska, och vi har plötsligt att göra med högexplosivt material, redo att brisera under fötterna på den som är oförsiktig nog att ge sig ut i debatten …
Anklagelserna om vem som fiskar mest och djupast i ”grumliga vatten” haglar i integrationsdebatten … I ett sådant unket debattklimat är det inte konstigt att integrationspolitiken har misslyckats på i stort sett varje punkt …
Det finns ingen enkel lösning för att bryta utanförskapet, men … grundläggande är att integration sker bäst på fria marknader, inte genom välmenande lagar mot diskriminering. Ekonomen Thomas Sowell har visat hur svarta i USA kunde ta sig fram i den konkurrensutsatta nöjesindustrin och bli Broadwaystjärnor redan på 1920-talet. När Brooklyn Dodgers 1949 anställde den första svarta baseballspelaren fick de en konkurrensfördel som gjorde att ligan på kort tid översvämmades av svarta spelare. I dag klarar invandrade somalier sig mycket bättre i Minnesota än i Sverige, eftersom de i USA ges betydligt bättre möjligheter och incitament att starta och driva verksamheter som ger dem egenmakt.

Instämmer. Istället för att göra folk till offer för påstådd rasism, bör människor vara fria att driva verksamheter som gör att de kan försörja sig själva och skapar sig en naturlig väg in i det svenska samhället. Att för evigt betraktas som offer som staten ska ta omhand, leder till alla sorters elände: självförakt, isolering, misstänksamhet från majoritetsbefolkningen och ökade motsättningar.
Just den utveckling vi sett de senaste 20-30 åren utan att de partipolitiska etablissemangen vågat ta i frågorna. De försök som gjorts har snabbt utmålats som, just det, ”fiskande i grumliga vatten”.
Störst skuld för det lidande som invandrare drabbas av är svenska mediebranschen. Det är mainstreammedierna som varit värst i att stämpla alla försök till språk- och försörjningskrav som värsta sortens rasism. Och medierna har en ensidig bild av invandrare som offer. Därmed banaliserar man verkligheten, som inrymmer stort kreativt entreprenörskap hos nyanlända, men också en mörk baksida av kriminalitet, hot och våld.
Båda dessa sidor finns. Och svenska medier blockerar möjligheten att lyfta fram och stimulera den förstnämnda, och på allvar ta itu med den sistnämnda.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , )