Frihet är en ideologi att stå upp för i internationell politik

Sitter på tåget hem, efter att talat om internationell politik på en kurs för Moderata ungdomsförbundet i Linköping. Min huvudpoäng var att vi borde vårda arvet efter George W Bush när det gäller att också i den internationella politiken sätta frihet och demokrati främst.
Som jag tidigare rapporterat menar en del bedömare att man i världspolitiken nu kommer att lägga ”ideologi” åt sidan, det vill säga sluta att göra som Bush: ställa krav på demokratisering och mänskliga rättigheter i alla delar av världen.
I stället förväntas USA:s nye president att ge sig in i kramkalas med Iran, Hamas, Hizbollah och andra fundamentalister.
Jag hoppas att dessa bedömare får fel. USA och väst bör inte lägga ”ideologin” om individuell frihet åt sidan. Lika lite som vi ska sluta bedriva inrikespolitik utifrån ideologi. I den globala värld vi nu lever i finns inte uttrymme för krass och cynisk realpolitik som blundar för övergrepp och förtryck.
Bush var den förste statsman som, i sitt andra installationstal, visade att han verkar för den universella värderingen om att alla människor är lika mycket värda. Målet — det ideologiska målet — är en värld i frihet. Dels därför att det är rätt, dels därför att det är den strategi för att uppnå en värld i fred som det finns empiriska belägg för — etablerade demokratier går inte i krig med varandra.
De tecken vi sett hittills pekar också mot att Barack Obama fullföljer Bush-doktrinens grundprinciper. Obama har inte ändrat tidtabellen för truppreducering i Irak. Bushs försvarsminister Robert Gates sitter kvar. Obama fullföljer åttagandet att upprätta frihet i Afghanistan.
Jag hoppas att det 50-talet unga moderater jag talade inför tog till sig budskapet, mitt idealistiska budskap. Jag märkte inga tecken på motsatsen.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , ,, , , , , , ,)