Sjukvården förstår inte vad service är

Med anledning av bloggens inlägg förra veckan om ”Recept för vården” (Åsa Moberg, SNS-seminarium) har en läsare med lång erfarenhet från entreprenörskap i svensk sjukvård givit följande kommentar:

Sjukvård handlar dels om service och dels om omsorg. Mest service, eftersom bara ett fåtal är så sjuka att de behöver omsorg. Jag hävdar att svensk sjukvård är bra på omsorg. Har du väl blivit inlagd på sjukhus får du bästa tänkbara vård. Men för den stora majorietet som bara tillfälligtvis behöver medicinsk service förhåller det sig annorlunda.
Ett företag som producerar service överlever inte i konkurrensen om det inte förstår vilka typer av service kunderna vill ha. Service och servicekvalitet handlar nämligen om att anpassa insatser till vars och ens individuella behov. Det handlar om att undvika att använda stora resurser när behovet i själva verket är så litet att det kan avhjälpa med mycket enkla åtgärder.Och omvänt att sätta in större resurser om så verkligen behövs. Med andra ord rätt servicekvalitet. Eftersom det just är denna typ av service som vanligen efterfrågas finns det här stora besparingar att göra. Höja servicekvaliteten och samtidigt spara resurser
Men om detta skall kunna fungera måste vårdens första linje vara lättillgänglig. Så är det inte idag. Så kommer det aldrig att bli i ett skattefinansierat och polikerstyrt system. Inte någonstans i världen.
Den typ av vårdpeng som Dick Erixon förespråkar ger oss oanade möligheter. Vi behåller skattefinansieringen. Vi ser därmed till att ingen medborgare lämnas utanför. Eftersom den innefattar alla vårdens finansiella resurser släpper en sådan reform loss kreativiteten hos servicegivarna. Det uppstår en tävlan om vem som tillhandahåller bäst service. Inte så som den bedöms av politiker utan som behovet av servic bedöms av oss själva. Eftersom varje vårdgivare får tillgång till precis så mycket pengar som antalet anslutna medborgare anger måste vart och ett av dem se till att pengarna räcker. Och helst se till att skapa en vinst att möta framtida behov med.

Jag håller med. Sjukvården idag begriper inte att dess första och främsta uppgift är att ge service. Det visar ju Åsa Mobergs berättelser om vården utifrån patientperspektiv. ”Patienter” är underordnade och ska lyda, inte ”kunder” vars preferenser är utgångspunkten för vilka insatser som ska sättas in.
(Andra om , , , , , , ,, , ,, , , , , , , , i)