Presidentens första 50 dagar: delegerar och duckar

Eftersom svenska medier nogsamt undviker alla negativa nyheter för president Obama vill jag för bloggens läsare balansera bilden.
Och det är inte svårt att finna kritiska artiklar. De blir fler och fler för varje dag. Exempelvis ger en av de tongivande amerikanska samhällsdebattörerna, Fred Barnes, en skarpt kritisk analys i Weekly Standard över Barack Obamas första 50 dagar i Vita huset, What we’ve learned about our new president.
Han menar att Obamas ledarstil har visat sig vara att ”delegera och ducka”. Obama har inte tagit ledningen i hur regeringen ska hantera den ekonomiska krisen. Istället har han låtit kongressens talman Nancy Pelosi sy ihop krispaketen. Det har skapat en utbredd rädsla om att den förda ekonomiska politiken inte kommer att lyckas. Inte ens ekonomer som står demokraterna nära bedömer att politiken kommer att skapa de fyra miljoner jobb som demokraterna talar om.
Det är inte bra med en president som delegerar bort det övergripande ansvaret och duckar för svåra avgöranden. Barnes menar också att Obama har en obehaglig förmåga att säga ett och sedan göra tvärtom:

Han lovade att inte fastna i partipolitiskt knabb utan koncentrera sig på de stora frågorna, men Vita husets medarbetare har skapat stora kontroverser genom att kalla debattören och radiomannen Rush Limbaugh för republikanska partiets ledare. Han var emot tilläggsanslag (earmarks), men krävde inte att kongressen skulle slopa de tusentals tilläggsanslag som budgeten visade sig innehålla. Obama lovade breda uppgörelser, men erbjuder inga.
Han sa sig vara emot ”business as usual” i Washington, men det sätt han startat sin presidenttid är just det. Han är för ”tuffa beslut”, men fattar inga.

I New York Daily News visar Michael Goodwin att det inte bara är republikaner som undrar om Obama besitter det ledarskap som en president behöver, Worries grow that Barack Obama & Co. have a competence problem:

En veteran inom demokraterna kom fram till mig med en plågad blick i ansiktet och frågade, ”Tror du de vet vad de gör?” Frågan var överraskande för mig eftersom personen i fråga är en välkänd Obamasupporter. När vi talades vid förstod jag att hans fråga grundade sig i hans eget växande tvivel.
Ja, det är tidigt i hans presidentperiod, men en obehaglig känsla sprider sig över partigränserna och tränger in i det nationella medvetandet. Det är ett gnagande tvivel om kompetensen i Vita huset.

Som sagt. Det är lång tid kvar av mandatperioden. Bill Clinton klantade till det rejält under sina två första år, men sedan han lagt de socialistiska idéerna åt sidan för att genomföra republikansk förnyelse av socialsystemen, gick det riktigt bra. Att republikanerna vann en storseger i kongressvalet 1994 var det som räddade Clinton. Är Obama lika rörlig som Clinton? Återstår att se…
(Andra om , , ,, i)