Regeringen tänker nu ta försvaret på allvar, eller?

När Mikael Holmström i torsdags avslöjade att regeringen kan vara på väg att helt lägga om försvarspolitiken genom att stoppa nedläggningar av arméförband och åter etablera viss militär närvaro på Gotland, skrev jag ingenting om det här i bloggen. Av den enkla anledningen att jag inte vet om regeringen menar allvar med de nya signalerna.
Eller som Helsingborgs Dagblad skriver i dagens ledare, Försvar på ruinens brant:

Det senaste på den militära fronten är begreppet ”mobiliseringsreserv”. En smått genialisk skrivbordslösning som enligt försvarsministern inte är dyrare. Ett kamouflerat reptrick? Eller ett sätt att ändå något effektivisera det försvar som ligger i träda? Återstår att se.

Tyvärr räcker inte ord längre. Försvarspolitiken är under lång tid så misskött att man inte kan gå på ord från riksdag och regering. Det gäller att bedöma deras handlingar.
Svenska Dagbladet menar att handling manifesteras med budgetmedel, Ja, Sverige behöver också försvaras:

[D]et finns inte någon genväg. Vill Sverige ha en trovärdig försvarspolitik kommer vi inte förbi ökade försvarsanslag.

Pengar är naturligtvis viktiga, men precis som i all annan offentlig verksamhet handlar det också om dålig eller usel  effektivitet. I försvarsmaktens fall handlar det om att riksdag och regering detaljstyr försvaret på ett sätt som förstör alla möjligheter att skapa en slagkraftig organisation. Förr var det regionalpolitik som avgjorde vilka regementen som skulle vara kvar och vilka som försvann. De senaste åren har det handlat om politikernas klåfingrighet på detaljnivå inom försvarsbudgeten. Finansdepartementet har lagt sig i vilken beväpning enskilda krigsfartyg ska ha, eller rättare, inte ha. Försvaret har haft hundratals kockar som lagat en oätlig soppa.
Så kan det naturligtvis inte fortsätta. Ge ÖB en försvarspolitisk inriktning och en försvarsbudget i en klump som han kan arbeta med. Låt ÖB i en särskild avvecklingsorganisation, helst utanför försvarsbudgeten, lägga alla gamla och långa kontrakt som tecknats av politiker för materiel och andra kostnader som försvarsmakten inte längre har någon användning av. Då kan vi få en uppfattning om hur mycket av försvarets ineffektivitet som beror på tidigare försvarsbeslut, mer grundade på inrikespolitiska hänsyn än på försvarspolitiska.
En sådan åtgärd skulle kunna förbättra försvarsmaktens anseende och stärka moralen i organisationen. Försvarsmakten ska inte bära hundhuvud för politikernas missgrepp under årtionden.
Jag hoppas att regeringen nu börjar ta försvars- och säkerhetspolitiken på allvar. Då kan det bli som Dagens Nyheter skriver i dagens ledare, Helt om:

Om regeringen nu äntligen börjar visa lite ambition på försvarsområdet, kan kontrasten mellan alliansens ansvarstagande och vänsterns försumlighet bli ett problem för Mona Sahlin (S).

Allt ligger i Alliansens händer.
(Andra intressanta bloggar om , ,, , , , , , , )