Gaza – en medvetet skapad misär av arabländer

Författaren Nonie Darwish som vuxit upp i Gaza och Egypten skriver i Wall Street Journal, An Arab-Made Misery:

Internationella biståndsgivare har lovat uppemot 4,5 miljarder i stöd till Gaza tidigare denna månad. Det har varit mycket smärtsamt för mig att under de senaste åren se den försämrade humanitära situationen i den smala remsan där jag levde som barn på 1950-talet.
Medierna tillskriver Gazas förfall enbart på Israels militära och ekonomiska aktioner mot Hamas. Men en så närsynt analys ignorerar problemens rötter: 60 år av arabisk politik för att cementera det palestinska folkets status som statslösa flyktingar i syfte att använda deras lidande som vapen mot Israel.
I min barndom erfor vi de tidiga resultaten av denna politik. Egypten, som då kontrollerade detta territorium, utförde gerillaliknande operationer mot Israel från Gaza. Min far ledde sådanda operationer, utförda av palestinska fedayeen, arabiska för ”självuppoffer”. Då var Gaza redan frontlinjen i det arabiska kriget mot Israel. Min far dödades av israeliska styrkor 1956…
Arabländer verkar oavbrutet för att klassificera så många palestinier som möjligt som ”flyktingar”. Det har resulterat i att omkring en tredjedel av palestinierna i Gaza fortfarande lever i flyktingläger. I 60 år har palestinier misshandlats och utnyttjats av arabiska regimer och palestinska terrorister i deras kamp mot Israel.

Ja, svensk opinion har fallit för detta grymt hänsynslösa PR-trick från arabisk sida. I samband med Israels bildande förtrevs fler judar från olika arabländer än antalet palestinier som flydde från israelisk mark. Skillnaden är att de fördrivna judarna etablerade sig i det nya hemlandet Israel, medan palestinierna inte fått bli medborgare i länder de flytt till. Gaza var i 20 år efter 1948 inte ockuperat av Israel, men palestinierna fortsatte ändå betraktas som flyktingar.
När ska vi i svensk debatt se Mellanöstern med öppna ögon istället för genom propagandans?
(Andra om , , , , , , , , , , ,, ,
, i)