Det ska inte handla om dödshjälp

Nerikes Allehanda gör en utmärkt sammanfattning av fallet med den svårt sjuka och förtidigt födda flickan vars livsuppehållande insatser avbröts samtidigt som hon fick smärtstillande medel av den nu dråpmisstänkta läkaren, Vi skall inte gå i dödshjälpsfällan:

Vad var det den dråpmisstänkta läkaren gjorde? Om hon vidtog åtgärder för ett lindra barnets smärta, ska hon frias. Om hon medvetet gav en hög dos av smärtstillande medel med syftet att förkorta barnets liv, ska hon fällas.
Så enkelt låter det sig beskrivas. Men åtgärder för att lindra smärtan kan ha effekten att livet förkortas. Och då blir gränsen genast hårfin mellan smärtlindring och aktiv dödshjälp, att sprutan inte bara lindrar smärtan utan också ”hjälper” patienten utför stupet. Om åklagaren ska lyckas med sitt åtal måste hon visa att det sistnämnda var läkaren avsikt. Och det lär bli svårt.

Tidningen kommenterar sedan den vidare debatten om dödshjälp:

Att införa aktiv dödshjälp vore att gå i en fälla. Hur frivilligt blir beslutet att avsluta sitt liv för en svårt sjuk person? Är det för sin egen skull eller för de anhörigas som personen beslutar att avsluta sitt liv? … Vi ska inte rubba principen att sjukvården ska bota, lindra och trösta. Den ska inte ta livet av människor. Däremot kan sjukvården avsluta livsuppehållande åtgärder – när allt hopp är ute.

Jag har fått många mejl där det som uttrycks i den sista meningen ovan — avsluta livsuppehållande åtgärder — blandas samman med dödshjälp. Detta är två filosofiskt och moraliskt helt skilda ting. Det är viktigt att ha i minnet.
Se mer i bloggen: Åklagarens jakt på barnläkare är besynnerlig.
(Andra om , , , , , , , , , , , , , , i, SVD2345, AB2345
DN1234 SvD123 AB123 Dagen)